Igår hade jag en trevlig eftermiddag med min vän Hanna. Hon var så hygglig att hon följde med mig och visade var den nya frissan jag skulle besöka höll till någonstans i Huskvarna. Det är alltid spännande när man ska prova något nytt men jag hade sett resultatet på en annan som klippt sig där och det var helt i min smak.

När jag gick därifrån var jag nöjd och belåten. Sedan har jag läst olika omdömen om salongen och då blev jag verkligen kluven ... men jag kan inte säga att jag hade dessa problem som berättas om. Jag var en ny kund och det kanske spelade in? Framtiden får utvisa och jag ska inte låta mig påverkas av det andra tycker i vare sig det ena eller andra.

Vi fortsatte sen vår eftermiddag med att åka till ett par affärer och handla. Jag ville köpa frukt bl.a och potatis. Inga upphetsande inköp men väl nödvändiga.

Idag är det en riktigt gråmulen och trist dag. Det ligger dimmor och termometern står kring nollan. Idag lockar det inte till något särskilt så dagen får bli vad den blir. Man är verkligen påverkad av vädret. Allt är betydligt lättare och mera inspirerande när solen skiner.

Jag har en liten planering i min tanke för morgondagen men vi får se vad jag känner att jag har ork för då. Blir det så blir det ...

I alla fall är det helt underbart skönt att vara klippt efter ca 3 mån. då håret blev till en belastning varje morgon. Vad ska jag skylla på för att jag inte fick det gjort? Ja möjligen att det var så mycket annat jag ville göra och att frissan bara har öppet tre dagar i veckan. Och då passade det inte mig. När jag väl kom till skott så var det en väntetid på minst 2 veckor. Det var otänkbart för mig så det blev "frissa-byte".

Så kan det bli!

Ibland är det så "akut" att man helst skulle ha fått tid igår när man ringer. Då förstår ni!

Från ytterdörren - en bild av nattens påspädning av snö ...

Så vaknade vi till en morgon med nysnö på marken. Det var väl onödigt!

Men det är ju faktiskt fortfarande vinter och snötäcket är väldigt sparsamt så varför klaga!

Idag har Frida namnsdag och det hette min mamma. Nu har jag en systerdotterdotter som heter det. Mamma var inte så förtjust i sitt namn men det är ett omtyckt namn idag. Jag tror att hon gillade det bättre när hon fick höra att de döpte sin nyfödda flicka till samma namn.

Min pappa hette Henry och det heter idag en systersonson och det namnet passar bra eftersom han har en mamma från England och hennes släkt där.

På min svärmor och svärfars sida så har deras dottersöners barn fått ärva namnen. Så de gamla lever vidare ...

Jag tror att det är rätt vanligt att man väljer sin mormors/morfars eller farmor/farfars namn till sina barn.

Jag själv fick mitt huvudnamn från en studiekamrat till pappa, som han tydligen gillade. Som andranamn fick jag farmors namn och som tredje namn fick jag mormors andranamn. Båda dessa namn har jag tyckt mycket bättre om än mitt eget ... Det enda som jag gillar är, att jag är "the one and only" i hela landet med min namnkombination - för- och efternamn.

När vi valde namn till våra söner skulle det inte vara några konstigheter utan de fick varsitt huvudnamn med samma slutstavelse. Helt vanliga namn och sedan fick den förstfödde sin fars namn som andranamn och den andre sonen fick sin fars andranamn som sitt andranamn. Ingen har klagat på vårt val!

Idag vet jag inte hur föräldrarna tänker när de väljer namn till sina barn. Många tänjer på det till något väldigt annorlunda och det kanske är det dom tycker är "häftigt". Sen undrar jag vad barnen tycker om att heta en massa konstigheter. De flesta namnen är ändå sånt man inte höjer extra på ögonbrynen för. Ibland blir det en modefluga med namn och det visar sig när barnen kommer i grupp och flera heter samma sak. Då blir det till att särskilja dem genom olika tillägg ... Ofta säger man väl namnet och första bokstaven i efternamnet.

Även våra barnbarn, som fått sina personliga huvudnamn, har fått andra och tredjenamn från tidigare generationer. Jag tycker att det är väldigt trevligt att man vill bevara deras minne genom sina barn.

Avslutningsvis en liten historia jag läste ...

Flickan - Är du en pojke eller flicka

Pojken -  Jag vet inte ...

Flickan - Vad heter du då?

Pojken  - Måns

Flickan - Då är du en katt!!

Så underbart vackra dagar vi haft nu på sistone. Lyckliga barnen som hade sån tur med vädret under sin sportlovsvecka! Jag har varit ut på promenader och mått så gott. Solen är verkligen en källa till glädje och inte att förglömma ljuset!

Nu råkade jag se en rapport om att det ska bli sämre väder redan imorgon. Mera snö ... men det vill vi inte ha!

http://www.svt.se/vader/mer-sno-pa-vag-3

Vi får väl se! Vi kan ju inte göra nåt åt det ...

Till stor glädje så börjar de två sjuklingarna i vår närhet att piggna till och de två andra är fortfarande friska och jag hoppas de förblir så. Det har varit en jobbig vecka för familjen.

Igår lånade jag det äldsta barnbarnet och vi träffades ute för promenad och lite prat. Det är härligt att gå med en liten hand i sin och känna samhörigheten och få lyssna till vad som berättas. Vi hade en riktigt mysig stund! Nu är hon så stor att hon kan gå själv hela vägen hem. Men jag har henne under uppsikt och vi ringer när hon är på väg åt ena eller andra hållet. Även om här är en lugn plats så vet man aldrig ...

Imorgon hoppas jag att det blir av att jag och min vän Hanna åker till frissan (drop-in) och jag får klippa mig. Min ordinarie frissa är så uppbokad att jag inte kan vänta. En bra frisyr gör att man mår så mycket bättre när man går ut bland folk. Så känner jag i alla fall.

Vi har hoppat över alla större samlingar denna veckan för att inte behöva dra hem nån smitta till mannen som har nog som han har det. Det grasserar lite av varje och då får man själv välja hur man vill göra. Vi har valt att vara lite "off" tills det lugnat ner sig. Så sopplunchen och dagträffen har fått gå av stapeln utan oss. "Det går flera tåg!"

I detta fönster trivs orkidéerna väldigt bra. Nu står här någon till och de på bilden blommar än.

Vilken strålande solskensdag! Vi har några minusgrader och lite snö kvar som försvinner dag för dag. Barnen har sportlov och det är tråkigt, att våra barn inte kan få njuta av den efterlängtade veckan p.g.a sjukdom.

Den magsjuka som två i familjen haft är så "elak" så den har inte släppt sitt grepp fastän de knappt stoppar nåt i sig mera än flytande. Den har tagit all ork från dem och gör att det är jobbigt att bara finnas till.

Hoppas innerligt att den nu ska vara på tillbakagång på allvar och att de ska kunna komma igen och känna att det blir bättre och att de kan börja äta.
Som grädde på moset så har den som klarat sig från magsjukan nu fått ont i halsen så det är fortsatt sjukstuga och viss hopplöshet.

Vi skulle gå på sopplunch idag men eftersom det är så många baciller i omlopp och min man inte orkar med att tampas med mera än det han har, så stannar vi hemma. Jag får inte heller bli sjuk ... då smittar jag honom och så blir det tvärstopp här hemma. Bäst att försöka i alla fall att inte ta åt sig det som flyger i luften när många samlas.

Jag kan ju ta mig en liten promenad idag med och njuta av det vackra vädret. Igår gick jag en sväng med min vän Hanna och vi hade det så skönt och trevligt på vår stavpromenad!

Igår skrev jag en liten skämtsam dikt om en "hjälpreda" ...

Ny vecka och en aning mulet väder och -3,5 gr. Uppe i norr snöar det och verkar inte finnas något slut enligt rapporter. Det är jag glad att slippa!

Eftersom jag inte fått igång mitt semmelbak som planerat så blev det igår. Jag gjorde kaffesemlor som är i lagom storlek. På bilden ser ni mina små kardemummaprickiga bullar.

Efter gräddning så såg de ut så här. Min ugn är inte alls så rolig för den gräddar väldigt ojämnt. Men det blev bra bullar för vi har smakat!

  Klart man måste få sig en semla så man vet att det blev bra! Det blev det!

Som vanligt på morgonen så har jag skummat igenom ett antal tidningar och dess nyheter. Många tragiska händelser som inte borde fått ske. Dessa olyckor som kullkastar livet för så många - både de som skadas och sedan sorgen efter de som inte klarade livet. Det är väldigt skrämmande att läsa om det som händer på flyktingboenden. Människor får sätta livet till i slagsmål och bråk. Personal låser in sig för att inte hamna i eländet och polisen känner maktlösthet. Var ska detta sluta?

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22264478.ab

http://www.dn.se/ledare/huvudledare/lat-asyl-betyda-skydd/

I DN läste jag några intressanta artiklar och ni kan själva läsa via länken nedan. Det handlar om flickor som känner sig förtryckta av sin familj och då ofta av manliga individer. Många kommer från andra länder och andra kulturer men har med sig detta även i det nya landet.

http://www.dn.se/sthlm/jag-har-accepterat-men-kommer-aldrig-forlata-1/

Det finns mycket att läsa och ju flera som skriver och belyser den problematik som finns på olika områden, ju flera hoppas jag reagerar och gör något utifrån den ställning och det mandat man har! Vi andra lär få skrika oss hesa utan att höras ...

Alla Hjärtans Dag - en dag som vilken annan tycker många. Jag såg på Facebook att åsikterna är olika förstås. En del tycker att det är "äckligt" att kärleksbomba och skicka hjärtan och annat till varandra. Men då undrar jag varför då?? Även om vi önskar våra medmänniskor allt gott under årets alla dagar, så är det ändå en påminnelse om att inte glömma bort kärleken till varandra. Så för egen del ser jag inget som helst motbjudande i denna dags handlingar. Däremot så lägger vi inte en massa pengar på att köpa presenter och blommor och sånt. Vi har köpt en ask med chokladhjärtan som vi mumsar på i helgen. Det är vår utsvävning.

Jag vet ju, att alla årets dagar numera har ett tema och att man firar t.o.m bullar och kakors dagar. Det kan man ju ha sina synpunkter på. Men samtidigt är det ju lite kul att nån har hittat på detta. Till vilken nytta kan man ju undra ibland ..? Mest troligt för köpmännens skull så vi ska frestas att handla än det ena och än det andra. Men valet är fritt som tur är. Var och en gör som de vill och det finns ingen anledning att reta sig på såna petitesser.

Igår blev jag rätt upprörd när jag läste om den unga kvinnan som har fått ett utvisningsbesked som ska verkställas den 18 februari. Hon bor sedan fem år i Småland och har ett bra liv hos sin fosterhemsfamilj. Hon pratar och skriver svenska och går utbildning. I hennes hemland Burundi är det ingenting som väntar henne mera än ett oroligt land, som UD inte vill att vi svenskar ska uppehålla oss i. Hon har ingen familj eller andra som hon kan återvända till. Så har jag uppfattat det. Det var hemskt att läsa, att hon ville att polisen skulle komma och skjuta henne så hon slipper åka. Och allt är helt i sin ordning med utvisning enligt myndigheterna. Hoppas verkligen att det ska gå att ändra på ett så inhumant beslut. Det handlar inte om att skicka ett paket till ett annat land utan det är en människa av kött och blod med känslor.

Ni får gärna läsa och få en bättre uppfattning kanske än det jag försöker att återge via minnet.

http://www.expressen.se/gt/efter-fem-ar-i-sverige--nu-ska-flickan-utvisas/

s  

En strålande morgon med sol och vindstilla nästan. Det känns lätt i luften när solen kommer fram.

Den otrevliga magsjukan skördar sina offer ... när de tror att allt är okej så däckas nästa. Kanske tur att inte alla ligger samtidigt för då skulle det inte vara så lätt med barnen som behöver tillsyn och hjälp.

Jag skulle gärna vilja hjälpa till men jag aktar mig noga för att utsätta mig för smittan när jag inte behöver. Jag kommer ihåg att de få gånger jag haft magsjuka så har det varit i anslutning till fettisdag.

Så det ligger nog rätt i tiden att den dyker upp nu.

Det blev att titta på "På spåret" igår kväll och förundras över den kunskap som de besitter på många områden. Det går ju då och då att gissa vart de är på väg men sen är det ju frågorna kring resmålet som inte finns svar på hos mig. Eller som igår när det var så svåra musikfrågor tyckte jag. Stor eloge till båda lagen och grattis till Elisabet och Jesper, som blev mästare!

Landet verkar var uppdelat i två läger minst när det gäller Melodifestivalen. En del sågar allt även om de inte sett och lyssnat. Det verkar inte vara "fint" att titta på denna tävling. "Man kan inte tävla i musik" tycker somliga. Hur som helst så tittar jag även om det inte är nåt livsviktigt alls. Men det är ju intressant att se och höra vad som anses vara gångbart. Min och juryns urval skiljer sig markant många gånger eftersom det är rent dravel som får komma med. (min uppfattning). Jag är glad att det var "mina bästa låtar" som gick till final direkt. Vi får se vad det är för nåt ikväll och om de finner nåd inför mina ögon och öron ...

Jag tittar ju en del på klädseln också och har inte förstått varför man ser halvklädd ut?! Nu var det ingen tror jag denna gången men jag tänker på många som uppträder och kommer in i minimala "shorts" och en behåtopp och anser sig vara fina!! Det ser ut som om dom kommer i underkläderna och har glömt sin fina utstyrsel ... jag är gammalmodig visst!

Nu har jag suttit här och "värderat" andra människor utifrån hur de ser ut. Det är egentligen något som jag inte tycker om. Idag är det många gånger så ytligt - man ser till det yttre och glömmer att det finns en människa med själ och hjärta bakom fasaden. "Vad jobbar du med? Vilken utbildning har du? Har du ett välbetalt arbete?" Status är så viktigt.

Ja det är viktigt att man har ett arbete och att man kan försörja sig. Men alla är vi människor och ingen kan äta sig mera än mätt. Ändå är löneklyftorna stora mellan oss och "det övre skiktet" får löner som vi andra ser som rena fantasierna.

Jag tror att detta med höga löner och fallskärmar gör, att man tappar kompassen och börjar virra omkring och borde leta efter sitt omdöme. Man gör en liten manöver som inte är helt rumsren men tänker nog inte att det har nån betydelse i det stora hela. Det farliga är att varje snedsteg gör att man förlorar både riktningen och sig själv. Allt kommer till sist upp i ljuset och då kanske insikten vaknar. Vi förfäras rätt ofta av hur omdömeslöst det handskas med det som vi med borde få vara med och få något gott av. Girighet är något som kan ställa till det.

  Jag börjar bloggen med att säga stort GRATTIS till min vän Bosse L som fyller ett antal år idag! Hade jag kunnat så hade jag kommit på födelsedagsfirande! Önskar dig en riktigt minnesrik och fin dag!

Det har blivit lite kyligare och den snö som föll ligger kvar som ett lätt puder. Det är betydligt klarare och lättare i luften idag. Om jag tittar efter noga så flyger det nåt i luften ... något som gnistrar till ibland.

Lilla barnbarnet har haft/har magsjuka och den är riktigt "stygg" för hon fick inte behålla nåt alls igår. Hoppas innerligt att det ska lyckas bättre idag så hon får igång sin vätskebalans i kroppen. Dessutom att den övriga familjen ska klara sig ...

Igår hade vi trevligt besök av en bloggvän och hennes man. Det var rätt länge sen vi sågs fast vi haft rätt tät kontakt. Vi har alltid så trevligt tillsammans och de är mycket rara och lättsamma människor.

Tack Malin och Mr T för ert uppskattade besök! Tack också för allt ni hade med er! Nu ska vi inte ha så långt uppehåll mellan besöken!

Det finns inget så värdefullt som vänner. Häromkvällen hade vi en träff igen med "granngänget" och vi har väldigt trevligt och roligt tillsammans. Nu firade vi en av vännerna som fyllt år. Vi försöker att träffas när någon fyller år och däremellan när vi får lust och det passar. Det är skönt att veta att dom finns och att vi kan stötta och glädja varandra på olika sätt.

Ikväll är det tänkt att jag och en granne/vän ska åka och lyssna på och se bilder från en MC-resa i USA. Det känns väldigt intressant och roligt så jag hoppas att den känsla jag har i kroppen ska gå bort och att jag har orken att åka dit. Ibland kan en vecka innehålla mycket och dessutom väldigt roliga saker. Ändå mot slutet av veckan så börjar det kännas att man inte längre är ung. Kroppen börjar knota och det blir trögt. Man behöver lugn och ro hemma utan krav. Det gäller att hitta en balans mellan det utåtriktade och hemmalivet. Utan att få komma bort och göra nåt annat än det vanliga, skulle det bli rätt trist. Men det vore ju bra om inte veckans alla dagar innehåller nåt "utåt" - att det spred sig lite mera. Just nu är jag som sagt lite "sliten" och inser att jag får skruva ner takten lite. Medan det pågår så snurrar det på för att sen bli som en ballong när man släpper ur luften. Så känns det just nu!