Tiden den går... jag har inte varit här på väldigt länge. Livet har bara rullat... trots pandemin som ställde allt på ända. Tillhörde man gruppen 70+ så blev man snart varse,  vad viss ensamhet och inskränkning innebär. I efterhand är det svårt att förstå, att det gick att ta sig igenom. Inga besök, stor längtan efter barnbarnen och ännu mera efter det allra minsta, som inte visste vem jag var egentligen. De större barnen och jag har ju haft så god kontakt från det att de varit små. Men denna nya tjej hon levde ju hemma med familjen och där var ju inte jag. När vi träffades utomhus så var hon reserverad och jag nådde inte riktigt fram till henne. 

Jag har saknat mina aktiviteter och vänner som jag brukar träffa både där och annars. Tacksamheten finns över att vi alla har fått vara friska och inte behöva plågas av Covid. Sorgen och oron var stor när så många människor fick sätta livet till. 

Nu är jag glad över att vi är så många som fått vaccinera oss och känna en viss säkerhet. Man kan äntligen gå och handla igen och slipper anlita hjälp till det. Ändå finns hela tiden känslan av att inte leva som förr. Hålla avstånd, tvätta händerna och inte träffa någon om man själv eller den andra personen är sjuk. Livet har verkligen förändrats. 

Det har gått åtta år sedan vi flyttade från norr till söder. En flyttning på över 100 mil. Av dessa åtta år så har jag levt som änka i drygt 4 år. Vi visste vad som väntade men inte när ... Jag ville inte ta de tankarna inom mig i förväg eftersom det kändes så omöjligt, att jag skulle klara av att bli ensam efter att ha levt så länge med min man i mitt liv. Det handlar om 56 år som vi delat. Visst tappar man fotfästet, sörjer, saknar och känner förtvivlan. Det är en stor viktig bit i livet som fattas. Med tiden när åren får gå, så inser man att det går... även om man faller ibland. Det är skönt att kunna tänka tillbaka på många lyckliga år. 

Min tacksamhet är stor över att jag får vara med och uppleva barnbarnens framfart och att de gärna vill komma hit och hälsa på och gärna sova över. Den stora är 12 år, mellanbarnet 10 år och så kom lilla "sladden" som nu är 2 år i dagarna. 

Jag fick inga döttrar men nu har jag tre härliga tjejer som målar mina dagar i ljusa färger! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...