skrivmoster@bloggplatsen.se

Alla inlägg under juli 2017

Av skrivmoster - 30 juli 2017 14:25

 


Dagen har varit solig av och till fram tills nu. Vinden är gärna med och tar i. Bilden ovan är från ett par somrar sen. Nu har de planterat lejongap och tagetes. Det är också vackert men jag har ingen bild på det. Vi har en fin innergård! 

 


Förr då vi hade sommarstuga och bodde uppe i norr, brukade min man samla frön från tagetes när de blommat ut och sen sparade han dom till kommande vår, då han planterade och så hade vi till sommaren en uppsjö av blommor. Han hade gröna fingrar och ett intresse som jag tyvärr inte prioriterar. Det är mycket som han gjorde och som jag saknar. Vi var ett team och vi kompletterade varandra. 

 

Det svåra med att bli lämnad kvar efter ett så långt liv tillsammans är, att inte längre ha någon nära förtrogen att dela glädje och sorg med, att rådgöra med, bara småprata med och kunna säga sitt innersta till. Att inte längre känna att man "hör ihop" med någon. Vi lovade att hålla ihop och att "älska varandra i nöd och lust tills döden skiljer oss åt".  Det har vi gjort. Vi har upplevt mycket tillsammans både i glädje och sorg. Det senaste året blev jag ensam fast jag ändå inte var det. När han sa att han var ledsen över att inte kunna orka med som förr, så sa jag att "nu är det nöd". Han var så tacksam över att jag tog hand om honom. Jag gjorde så gott jag kunde även om jag kände mig väldigt otillräcklig på slutet. Han tackade alltid .. Det var min "plikt" att hjälpa honom, att finnas där för jag ville ju att han skulle ha det så bra som möjligt. 

Vi var som många andra inte så pigga på att skaffa hjälp. Han tyckte jag kunde och visste hur han ville ha det. Men till slut så fanns ingen utväg. Vi hann ha hemtjänst i fyra dagar ... Då var jag uppriktigt sagt väldigt slutkörd. 

 

När han låg inne på sjukhus en månad så visste jag att han inte skulle komma tillbaka hem. 

Det var viktigt för mig att återfå hemmet, som varit en sjuksal. Allt kretsade kring de behov han hade för att överleva och ha det drägligt. Mitt i all sorg och oro så var det viktigt för mig, att få bort apparater, hjälpmedel, rullstolar och allt som fanns runt om i hemmet. Jag ville bara se till att det blev ett hem igen. När det var gjort så kunde jag börja återhämta mig. Nu hade jag inte ansvaret. 

 

Nu när allt är över och han inte längre finns, så funderar jag ofta över mina handlingar. Jag försöker förstå och inser att allt hänger ihop. Viljan att göra sitt bästa hängde ihop med känslan av otillräcklighet. Vi höll ut i det längsta även innan det blev sjukhusvistelse. Han måste ju få vara hemma så länge som möjligt. Kanske ända till slutet ... Men det var en omöjlighet. Han hade sånt behov av avancerad sjukvård. Kunde jag ha gjort mera? Den frågan tror jag att de allra flesta ställer sig. Varför dog han innan vi hann dit? Som tröst är att han hade vak de sista nätterna. Vi behövde sova och hämta oss. Han var inte ensam. Dessutom var han inte vid medvetande de två sista dygnen. Men vi tror att han hörde oss. Vi hoppas det. 

 

En nära vän sa en gång, att han tyckte att det var konstigt att somliga ska försöka plåga sig  med allt - att ha dåligt samvete för sånt man inte kan råda över. Det är inte bra med självplågeri sa han. Inte heller snällt mot sig själv att hålla på och skuldbelägga. SÅ för att läkas, kunna sörja "hälsosamt"  skulle vi kanske tänka om. Var snäll mot dig själv! 

 

 

Av skrivmoster - 29 juli 2017 09:46

  Denna fina pion är nu överblommad men den var så fantastiskt fin under blomningen! 

 

 

Igår började jag skriva och berätta om min semestervecka i Skåne. Jag jobbade med länkar och gjorde ett som jag tyckte bra inlägg. Sen plötsligt så händer nåt ... och jag lyckas trycka bort allt! Det var verkligen onödigt men nu ska jag göra ett nytt försök. Det känns roligt att få berätta om olika saker jag upplevt och som kanske du med skulle vilja göra. 

 

När min son m. familj åkte med husvagn ner till Gullbranna (Halmstadtrakten) så fick jag åka med. Sedan blev jag hämtad av sonens svärfar för jag var bjuden att vara hos dom under den kommande veckan. Vi var ute på utflykt varje dag! Det finns så mycket att se och uppleva! 

 

Här kommer en liten redovisning över de platser vi besökte och länkar till dom så att ni kan gå in och titta och bilda er en egen uppfattning. 

 

- GRÄDDHYLLAN i Markaryd. 

http://graddhyllan.net

 

 

Här hade vi tänkt äta deras söndagsbuffé men vi hade inte räknat med att det skulle stå ett stort sällskap på gården och vänta på sin tur. När de fått sina platser var det fullsatt! Men det finns ett annat hus på samma ställe och som räknas som cafe´där vi kunde äta. Det blev inte buffe´ men väl varmrökt lax med potatissallad och härliga grönsaker. Omgivningen var vacker men vädret var lite grått just då vi var där. 

 

- BIRGIT NILSSONS MUSEUM OCH STALLCAFÉ - Beläget i Västra Karup. http://upplevbjare.se/birgit-nilsson-museum-stallkafe/

 

Där fick vi en guidning i Birgits föräldrahem som senare blev hennes sommarhus. På ett livfullt och trevligt sätt fick vi inblick i hur Birgit levt som ensambarn. Hon var dock inte bortskämd! 

Detta ställe är värt ett besök! Vi hade en solig och fin dag. 

 

- WÄRSJÖNÄS INTERIÖR OCH LANTLIV http://www.warsjonas.se/

 

Här var det vackert med vatten precis nedanför de välskötta gräsmattorna och prunkande blommorna och buskarna. Tyvärr var det mulet och blåsigt så vi valde att inte fika där utomhus. Däremot köpte jag en vacker lykta på fot som ett minne från platsen. 

 

- Milles Boutique och Café i Tockarp http://www.cafekartan.se/0483649/Milles_Boutique

 

I hemmiljö har denna tjej ordnat ett trevligt cafe´där man sitter i de möbler som ingår i hennes försäljning. Hon erbjuder hembakat bröd i väl tilltagna bitar. Afternoon Tea och mycket annat kan man också njuta av. Här finns mycket att gå omkring och titta på fast det kan upplevas som lite trångt. Eftersom jag har ett överflöd av saker själv, så köpte jag endast en påse te på lös vikt. Mycket trevligt bemötande! 

 

- SOLBACKEN  i Båstad http://www.solbacken.eu/

 

På en höjd i Båstad ligger detta mysiga café. Man får gå via rätt många trappsteg om man ska komma till de mysiga bersåerna på olika platåer. Det var det värt! Vi njöt av deras otroligt goda våfflor med sylt och grädde och kaffe förstås. En hundring per person får man betala! Smakar det så kostar det! Vilken fin upplevelse med denna utsikt och mysfaktorn var hög! Naturligtvis så körde vi en sväng i centrum och det var som oftast gott om folk i rörelse. Tennisveckan var ju igång. 

 

- LOPPIS är kul! http://www.svenskaloppisar.se/visaloppis.asp?id=10311

 

Vi gjorde ett besök och gick runt och tittade på SÅ MYCKET! Det blev inget köpt denna gången. Jag skulle kunna ha eget loppis!! Detta var Citykyrkans loppis i Örkelljunga. Däremot fikade vi i deras café och där var det hembakat och mycket gott som bjöds. 

 

- FAMILIA I HYLLINGE http://www.familiakopcentrum.se/butiker/

 

Vad är en semester utan shopping?! Vi besökte alltså köpcentret i Hyllinge och där fanns det gott om butiker samlade i en galleria. Köplusten vaknade och det följde med ett och annat. Om man kan fynda är det svårt att låta bli! Ett planerat inköp blev det också. Jag köpte ett nytt armbandsur för jag har tröttnat på alla reklamklockor som inte håller. Armbandet är slut i ett nafs ...  Nu hittade jag en större klocka som var i rose´ och räknades som ett smycke. Inte mig emot! Jag behöver ju inte bada i den! Den var dessutom för halva priset! 

 

- CAFE´ KILLERÖD http://www.cafe-killerod.se/

http://www.cafe-killerod.se/Historia

 

Jag vill nog säga, att detta besök var något utöver det vanliga! Hoppas ni går in och tittar och scrollar neråt och får se alla fina bilder! Det är ingen överdrift att kalla det "kungligt". Greve Carl Johan Bernadotte skulle fira sin 80-årsdag och då fick detta café uppdraget att baka och det blev en tryffelbiskvi, som senare fick grevens namn. De har även tryffeltårta och mycket annat gott. Läs och gå på upptäcktsfärd på Killeröd! 

Vi satt på den stora ovala "balkongen" med utsikt över Skälderviken och landskapet. Det var som en dröm! Likaså det vi fikade - en mördegskakform fylld med vaniljkräm, hallonsylt, grädde och massor av stora hallon! Detta glömmer jag aldrig! 

 

-GULLBRANNAGÅRDEN  http://gullbrannagarden.se/

 

Naturligtvis blev det en tur till Gullbranna där sonen med familj som vanligt firar husvagnssemester varje sommar. Det var en toppenfin dag och vi fick vara med när flickorna med hjälp av morfar byggde sina tävlingsbåtar. Senare på dagen var det båtrace i bäcken och det lämnades in och registrerades över 100 båtar. Hur de tävlande lyckades var lite olika. En del båtar hamnade upp och ner, andra fastnade i kanten på bäcken medan somliga flöt på i bästa fart och de blev förstås vinnare. Det var rätt trångt när båtarna gick i gång men det blev 12 heat för att minimera trängseln. Vi hann äta i restaurangen innan vi tackade för oss och vände hemåt. 

 

Jag tror att jag kommit ihåg alla platser vi besökt ... det blev en fullspäckad vecka men otroligt trevlig! Det var verkligen pensionat med helpension! Så ompysslad och omhuldad som jag blev går inte att vara nog tacksam för. Vi morföräldrar- och farförälder trivs så bra tillsammans och har stor glädje av varandra. 

Nu lever jag på nya minnen! 

 

 


Av skrivmoster - 2 juli 2017 10:56

 


Nu är det länge sedan jag var här ... har inte haft någon som helst lust till att blogga. Livet har kastat mig hit och dit. Det har varit höga berg och djupa dalar. 

Hela året var en påfrestning med många svårigheter och inte alls något hopp. Vi visste både min man och jag, att livet rann ut för honom. Han kämpade och borde ha fått tapperhetsmedalj av högsta valör. Ingen kan förstå hur svårt han hade det. Inte ens jag kunde föreställa mig hans lidande fast jag hela tiden var mitt i det. Han försökte alltid men det blev tydligt och synligt, att han inte kunde bemästra sjukdomen eftersom den hade honom i sitt grepp. Syrgasbehovet ökade hela tiden och hans krafter sinade. Påskdagen var det helt uppenbart att det inte längre gick att vara hemma. Jag kunde inte ge honom det han behövde - avancerad sjukvård. När ambulansen hämtade honom fick han direkt DUBBEL dos av syrgas! Den dosen behöll han tiden ut. Under en månads tid vårdades han på sjukhuset och de lyckades häva den infektion som tydligen försämrat honom så mycket. Då hamnade han i det faktum, att sjukvårdsbehovet var tillgodosett och hans säng behövdes till någon annan. Det blev ambulansflytt till ett korttidsboende och fortsatta dagar i sängen. Det var ett bra ställe han kom till och personalen var helt underbar. Men är man sjuk, sängbunden och i behov av andras omsorger, så är ju inte en flytt optimal. EN enda vecka levde han på detta nya ställe. Han upplevde det jobbigt att kommunicera med nya människor när han egentligen inte orkade prata. Att sen försöka komma in i nya rutiner var inte heller så lätt. Hur som helst gjorde de det allra bästa för honom och p.g.a olika orsaker så fick han även extravak sina sista nätter i livet. Han somnade in lugnt och stilla befriad från ett ovärdigt liv som enbart bestod av lidande och krävde mycket energi för att komma igenom dagen. 

 

Nu är "allt" över och jag försöker att leva vidare i mitt "nya" liv. Det är inte lätt att bli ensam när man delat liv med någon i 56 år. I och för sig så har mitt liv varit på paus i minst ett år. Jag har fått göra allt hemma, gått ensam på olika arrangemang och skött om honom på bästa sätt efter min förmåga. Det var många gånger väldigt oroligt och krävande. Jag kunde aldrig känna mig helt lugn med denna syrgasapparat som stod och stånkade hela dagarna och nätterna. Det var hans livlina och jag fasade för att den skulle stanna och jag måste fixa annan lösning via de gastuber vi hade. Jag visste ju att han inte klarade sig länge utan syrgasen. Vilket liv han hade ... Han låg i soffhörnan dag ut och dag in ... såg på TV, kollade byggjobbet på området ovanför oss, läste ibland. Sov mycket. Ett otroligt "fattigt" liv. Men han klagade inte ... Vi har ju vetat sen fem år tillbaka, att hans sjukdom var obotlig och ledde till döden. Frågan var bara NÄR den skulle få ett grepp som ingen kunde hjälpa honom att ta sig ur. Det visade sig vid årsskiftet, att sjukdomen tog större och större plats. Han höll ut i ca fem månader. Men den 24 maj 2017 var hans tid på jorden slut. 

 

 

Skapa flashcards