Jag gjorde som jag brukar ... tog ett foto genom fönstret ... Då ser ni vårt berömda aprilväder! Det skiftar från kvart till kvart. Himlen bjuder på svarta stora moln och ösregn för att övergå i strålande solsken. Men inget är beständigt, det skiftar som sagt!

Nu är det ca 4 min. kvar på hockeymatchen som så många "lever med". Jag har i alla fall sett ett av de fyra målen som Skellefteå gjorde.

Idag har vi varit i Allianskyrkan och hört på förskolebarnen när de sjöng och spelade teater för oss i den fullsatta kyrkan. Det är härligt med barn och deras livsglädje! Efteråt var det fika och det var säkert bortåt 150 pers. om inte mera, som fikade. Vi vuxna får oss ju en trevlig pratstund med olika människor!

Den kommande veckan har jag två bokade aktiviteter. Tisdag em. åker syföreningen till Månsarp på besök och även Skärstad syförening kommer. Det blir trevligt att få träffas och ha en fin eftermiddag tillsammans.

På onsdag är det dagträff och det var någon som kommer och föreläser. Det är också en aktivitet som jag tycker om och inte gärna missar.

Jag skickar med en liten dikt som jag skrivit och publicerat på Facebook också.

VAD ÄR ORD 

Idag vann jag denna söta pelargon på lunchen i Församlingshemmet. Den lyser upp sin plats!

Vi fick dessutom en fantastisk buffé som vi åt av med god aptit. Det var så fullt som det kunde bli av matgäster. Trevligt när så många kommer och det blir så uppskattat!

Vi tog med oss vår närmaste granne idag så han fick se så trevligt vi har det på "våra möten" ...

Solen skiner och det är vackert väder. Lite lätt vind och sommarvarmt i solen. Våra utemöbler står på plats och är väl rengjorda av sonen. Han använde högtryckstvätt och fick dom som nya. Duvornas spillning var inte så lätt att få bort men det gick med möda och besvär.

Nu är äntligen vårt reportage i Året Runt snart ute i handeln. Det är nr 16 och det bör vara i butik imorgon eller på torsdag. Jag har fått flera tidningar och gett bort nån också. Tycker att det blev ett fint reportage om en vänskap, som inte är precis som "alla andra". Vi har många beröringspunkter som framgår av reportaget. Så vi är båda väldigt nöjda med det hela och gläds åt att så många vill läsa om oss!

Det är verkligen dags för div. vårblommor att lysa upp tillvaron.

Igår på promenaden så hittade jag vitsippor och tussilago här i närheten. Vackra att se och otroligt livskraftiga som inte ens behöver jord för att växa!

Så har söndagen nästan skenat iväg också och ändå har jag inte gjort så mycket av vikt och värde. Mera "bara varit" ...

Igår var det paltkok här och då blev som vanligt mina barnbarnsflickor överlyckliga! De älskar denna pitepalt!

Nu ligger en ny vecka framför oss och jag har vissa planer. Tisdag är det vårlunch (ist.f. sopplunch) och det brukar vara en riktig fest! Klart man ska dit! Sedan har jag och min vän Hanna tänkt oss en liten shoppingtur och så ska jag klippa mej förstås. Fick ju skjuta på det när jag "blomstrade" som mest under ögonen. Än syns det men det ska väl blekna lite till. Jag vill även köpa penséer till blomlådan för nu har ljungen fått tacka för sig. Den ska jag bära ner i komposten.

Den gångna natten fick mina violer sova inomhus för det var frost! Man kan aldrig vara helt säker ... det kommer alltid nåt man inte tänkt sig.

Är det bara jag som tycker, att det händer alldeles för mycket elände - knivskärningar och rena avrättningar ute på våra gator och torg?! Man vill ju inte läsa för det blir så jobbigt inombords. Jag har skrivit om det förr men nu känner jag, att man inte kan vara säker någonstans. Det finns många som inte drar sig för att skada och döda andra.

Häromdagen läste jag om 13-14-åringar som gett sig på en gravid kvinna. Igår läste jag samma sak igen. De hade måttat mot hennes mage med en kniv... Men vad är det som händer?? Hur kan så unga personer som de förstnämnda, ha så mycket ondska i sig? De är ju fortfarande barn och borde ha fått viss uppfostran ... av förhoppningsvis ansvarsfulla och kärleksfulla föräldrar. Men ibland kan man inte "skylla" på föräldrarna .. inte heller vet man vad det var för killar. Jag blir i alla fall illa till mods och ledsen. Att våldet kryper ner i åldrarna ser och hör man och det är beklämmande och sorgligt.

Jag försöker att fokusera på det som är positivt och som ger ett välbefinnande att läsa. Det finns faktiskt en hel del som väger upp allt det mörka. Läs denna fina berättelse så får ni något fint att bära med er!

http://norran.se/livsstil/edvin-10-ar-samlar-in-pengar-under-sin-patvingade-fasta-gar-till-syrier-som-sitter-fast-i-flyktinglager-de-ar-som-vi-565949

Efter en regnig morgon så hoppas jag på att det ska klarna upp. Men det är inte så stort hopp än ... De söta blommorna på bilden plockade mina söta barnbarn "som tröst" när jag hade ramlat häromdagen. De är så rara och omtänksamma!

I tisdags ville jag så gärna gå på symötet. Vi är en liten grupp som känner varandra väl och då går det lättare att vara med även om man ser ut som jag gör nu. Upptäckte strax innan jag skulle iväg, att jag var blå kring ögonen - ja djupt blålila. Det kom "dagen efter" så att säga och var nog när glasögonen tryckte till vid fallet. Men det hindrade inte att jag gick iväg. Vi hade som alltid en trevlig stund och man får känna glädje. När jag gick hem hade jag två blommor med mig från lotteriet.

Nu har blånaden spritt sig under ögat och jag ser inte alls trevlig ut. Om man inte vet, så kan man tro att det är något väldigt hemskt som hänt mig. Då det inte är misshandel, så känns det överkomligt och övergående. Det är en ytlig skada - inte något som skadat min själ.

Vi har gott om kajor här på vårt område. De kommer i flockar. En ensam gråsparv satt här i häcken och tittade sig omkring. Skatorna håller sig på behörigt avstånd när kajorna kommer. Duvorna vill gärna hålla till inne i carporten och det gillar vi inte. Dom "skiter" på bilen - stora fläckar. Nu sätter sig kajorna på taket på grannhuset. Där har de överblick och kan hålla koll.

Åkrarna börjar lysa vackert gröna nu. Gödsling och regn är nog väldigt gynnsamt. Uppe i norr hör jag att snön fallit än en gång och spätt på vinterkänslan. Glad att jag slipper detta.

Igår kväll skrev jag en dikt i all hast med viss ironi.

Eftermiddagen igår vill jag helst glömma! Hämtade ett av barnbarnen och bar hennes ryggsäck på väg ner till bilen. Plötsligt händer nåt ... antingen vek sig knät eller jag steg ner i en grop eller på en sten eller ... Pladask föll jag framstupa med näsan i asfalten. Trodde att jag slog ut tänderna och att blodvite uppstod men där klarade jag mej. Däremot så slog jag i mina knän och den onda axeln rejält. Näsan blev prickig och lite på hakan. En dam såg det hela och kom och hjälpte mig upp på benen igen. Tacksam för det eftersom det gjorde så ont i knäna att jag nog inte kommit upp utan hjälp. Tur i oturen - inget brutet men väldigt ont i axeln och stela knän idag. Näsan lätt svullen.

Om och när jag ramlar så är det alltid raklång på mage. Inte det skönaste! Jag tycker jag har bra balans men det är nog bara en dröm. Jag kände att jag skulle ramla men kunde inte återta balansen. Jobbigt!

I natt har det regnat och det ser jag på utemöblerna som kom på plats igår tack vare hjälpsam son och kärdotter. Men solen skiner och jag har satt igång tvättmaskinen som vanligt och tänker hänga ute på stället så länge det går.

Det är symöte idag på em. och jag hoppas repa lite ork för att följa med dit. Annars går det nog bra utan mig också!

Nu ska jag gå och se om jag klarar av att bädda våra sängar. Jag har ju vänster arm och hand. Numera så hänger det dagliga livet på min ork och kraft eftersom mannen är sjuk. Så jag gör ett försök ...

Nu är det hög tid igen ... att klippa detta hår som växer som ogräs! Vi får se var jag hamnar denna gången. Hon som klippte sist klippte bra men var väl inte den trevligaste jag besökt. Man vill ju känna en viss kontakt med den som man anförtror sitt hår till.

Helgen har varit både ock. Igår var halva dagen rätt lugn men sen så kom det tre som damer hit och då blev det liv i luckan! De leker så snällt om än ljudligt och städar så bra efter sig. Matfriska är de också. Vid lunchen var det bara våra egna här men på mellanmålet kom även kompisen och hon var inte svår att bjuda. Hon och den äldsta hade samma smak och åt ordentligt! Den lilla hon är mera noga med vad hon ska äta så hon höll sig bara till mackorna. Huvudsaken att alla blev mätta och belåtna. Den lilla säger alltid när man frågar - "jag är inte mätt och inte hungrig". Det betyder att hon är nöjd! I alla fall är det en stor gåva att få ha dessa barn i sin närhet. Dom gillar också att ha nära till farmor och farfar.

Idag har vi haft det lugnt. Gått och skrotat länge innan dusch, lagat tortillas med köttfärsfyllning och sen en äppelpaj till eftermiddagskaffet. Läst ut boken om "Prästens lilla flicka" som jag sen vidarebefordrar till en annan. (ja till dej Carin vid tillfälle!) Du ska nog känna dej hemma i miljöerna eftersom det är i din hemstad. Men inte kände jag mig hemma i allt som hände ...

Ny vecka och klipp och symöte på programmet. Kanske en em. med flickorna också om det passar familjen.

Kloka ord ur Olle Carlssons bok ...

"Att våga se sin maktlöshet inför ett dilemma är det allra första steget till en förändring" ... 

Igår sen eftermiddag blev himlen alldeles mörk och plötsligt så började det att hagla och regna. Efteråt blev himlen dramatiskt vacker.

Idag har det varit rätt stadigt med solsken och vi åkte till lilla polkagrisstaden och veckohandlade. Jag tog med mig ett par böcker som jag lämnade på ICA och COOP. Hoppas det är någon som tog böckerna och blev glad!

För tillfället läser jag en väldigt bra och spännande bok som heter "Prästens lilla flicka". Den kallas psykologisk spänningsroman och det passar mig perfekt. Att handlingen till stor del är förlagd till en stad i södra Norrland, där jag känner mig rätt hemtam, gör ju inte saken sämre. Jag gillar pocketböcker!

Tvätten står här utanför köksfönstret och torkar i solen, som är riktigt varm mot denna vägg. Det är så härligt med nytvättade kläder som doftar frisk luft!

Snart är det dags för matlagning för kvällen. Jag ser fram emot en lugn kväll då jag inte har nåt som väntar på att bli gjort.

Nu har den flerfärgade ljungen gjort sitt och det är dags att köpa penséer och plantera ut i blomlådan nedanför köksfönstret. En del har redann gjort det men jag har ju kvar min norrländska försiktighet med tanke på att det "bara" är aprils första dag.

Har ni blivit lurade idag? Hittills har jag klarat mig. De har så osannolika nyheter i tidningarna så man känner på en gång att det är bara "nys". En del är roliga - andra bara skräp ...

Igår var vi på det stora sjukhuset igen. Nu är det dags för att få hem en syrgasapparat så det blir lite lättare för mannen att andas utan att det känns som om det är genom sugrör. Det är bra att det i alla fall finns lite lindring även om det inte finns något som botar. Hans sjukdom är "ovanlig" och det är inte många som känner till dess framfart. För hans del har det tagit år med stadig försämring. Man får försöka att känna tacksamhet över det som görs även om vi vet, att det inte hejdar sjukdomens förlopp. "En dag i taget" ... och anpassning till att allt inte kan vara som förr. Det är vad som gäller.