skrivmoster@bloggplatsen.se

Alla inlägg under augusti 2021

Av skrivmoster - 30 augusti 2021 11:24

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken. 

Idag längtar jag ut. 

 

Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossningar inom några timmar ... tio personer gripna och två personer kritiskt skadade"... 

 

En krönikör skrev att vi "blivit vana" vid dessa händelser av skottlossningar och bara rycker på axlarna. Det tyckte personen förstås var förskräckligt. Vi får aldrig bli så okänsliga att vi inte reagerar och kräver åtgärder. Det FÅR inte vara så i vårt samhälle! Från regeringshåll sägs att "det behövs kraftfulla insatser och uthållighet". De menar att vårt land aldrig haft en så kraftig offensiv mot kriminalitet som nu. Visst, det har hänt en del men det är inte nog. Det visar ju nattens händelser och det är inte sista gången det sker. Jag kan bara inte förstå HUR det kan ha blivit så, att många unga bär vapen och inte drar sig för att skjuta ihjäl en medmänniska. Det går inte att komma ifrån att det är gängbildningar som står för mycket av det som sker. 

Jag såg ett program från Biskopsgården i Göteborg och hörde en ung man berätta om hur det funkar i gäng. Det var väldigt skrämmande tycker jag. Det gäller att skjuta eller skjutas när det handlar om  motsättningar mellan de olika gängen. Han kunde inte känna sig säker. Vad är det för liv att leva, att ständigt gå och vara på sin vakt? 

 

Något som är viktigt är att fånga upp de riktigt unga och få dem att förstå, att det är farligt att t.ex bli "springpojke" åt en äldre ungdom. De unga utnyttjas och skolas på så sätt in i gängbildningen. De får små "uppdrag" och tjänar en slant. Det är ju lockande för någon som kanske annars inte har egna pengar. Dessutom får de känna att de betyder nåt. Jag kan föreställa mig så lätt det är att åka dit och sen är du inne på en farlig väg. 

 

Detta är mina egna funderingar utifrån det jag hört och sett. Nog finns det många andra sätt att fånga upp de unga. Såg en gång en eldsjäl, som tagit hand om ett otal unga pojkar, som han fick att intressera sig för fotboll. Där fick de blomma ut och ägna sig åt det som de tyckte var roligt. Det höll dem borta från frestelser som lurade. Det är bara ett exempel. Jag menar att det finns hur många föreningar och organisationer som helst, som skulle kunna fånga upp många unga i ett tidigt skede. Alltid finns det något som de skulle intressera sig för. Det finns många frivilliga och eldsjälvar som gärna ställer upp för våra ungdomar. Det läser vi ofta om. Det är kanske förenklade tankar från mig men någonstans måste man ju börja och då menar jag i tidig ålder. 

 

Nu kommer en doft och retar min aptit... det närmar sig lunchtid. Jag har en Janssons frestelse i ugnen. Den ska jag festa på när den är klar. Och till det har jag riktigt norrländskt tunnbröd. 

 

Jag är lyckligt lottad. Gläds åt mina tre barnbarn som ger mig så mycket glädje bara av att finnas till. Igår satt jag som stolt farmor i en kyrka och hörde de två äldsta sjunga både duett och solo. Den lilla satt med och vår kontakt blir bättre och bättre. Pandemitiden var en stor bromskloss under lång tid och hindrade oss från att bygga upp en nära kontakt. Nu får vi göra ett nytt försök... Hon är två år och har fått en stor portion humor och även snabb uppfattningsförmåga. Hennes ordförråd är stort och jag blir häpen många gånger över allt hon säger och vet redan. Livet är underbart! 

 

Av skrivmoster - 28 augusti 2021 12:59

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkligen vet att uppskatta livet. Ingenting är självklart för nån av oss. Det blir med åren mer och mer märkbart, att vänner drabbas av sjukdom och plötsligt försvinner. Mamma sa ofta att "alla dör ifrån mig". Det är väl en baksida av att leva länge. 

 

Vi kommer alla nån gång att hamna i livsförändringar. En del är av det positiva slaget och vi kan lätt tackla det som förändrar i och med nåt som är till det bättre. 

Andra gånger så ställs vårt liv på ända och vi måste verkligen anstränga oss för att få det på rätt köl igen. En viktig del i det hela är att möta svårigheter på den nivå, som man själv befinner sig just då. T.ex sorg måste få ta plats och genomlevas av oss utan att för den skull fastna i hur det var DÅ, före sorgen. Nu är nu och därifrån får man utgå för att planera för sitt fortsatta liv. Det är en stor förändring att bli lämnad kvar när man är van vid att leva livet sida vid sida, dag för dag. Jag läste ett bra ord - självmedkänsla - istället för bitterhet. Det betyder att man tar lika bra hand om sig själv som man skulle göra för en god vän. Alla drabbas och nu var det du och då får du visa dig själv omtanke och kärlek. Du får vara extra snäll mot dig själv. 

Jag minns när jag pyntade för julen och en vän undrade för vem jag gjorde det? Jo för mig själv! Det är jag som lever och som mår bra av att ha det ungefär som vanligt, även om jag är ensam. 

 

Ingenting är gratis. Allt för att bygga vidare på det liv vi har, det kostar på. Ibland går det lätt och känns bra. Nästa dag behövs kanske lite extra för att bibehålla gårdagens känsla. Det är skönt att i lugn och ro kunna tänka igenom det som står i vägen. Däremot ger inte ältande något positivt. "Framåt, framåt" ... det är den enda vägen. Att fastna i en livssorg är oerhört påfrestande för både kropp och själ. Jag har själv upplevt en mycket nära person, som aldrig kunde släppa det faktum, att hon blev lämnad kvar. När inte personen själv kan komma vidare är det mycket svårt att hjälpa annat än för stunden. Jag är mycket tacksam att jag kunnat gå vidare, hur omöjligt det än verkade bara vid tanken på det. Vi är mycket starkare än vi tror. Det gäller att acceptera hur det är här och nu. Saknaden bär vi med oss livet ut. På ett sätt blir det en livssorg. Men denna variant kan vi kontrollera och det gör, att vi ser hur ljuset segrar över mörkret.  

 

 

Av skrivmoster - 26 augusti 2021 10:47

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg nedanför i gräset och tre av dom hade åkt kana mot räcket - åt båda hållen. Det blåste så rejält. Regnet pågick fortfarande när jag vaknade. 

 

Nu har det lugnat sig så jag kunde iklädd stövlar och regntålig jacka ge mig ut och återställa ordningen. Jag fällde ihop stolarna och la dom under bordet så jag slipper nya utfärder! 

 

Det känns väldigt höstlikt idag fast det är +12 gr. Ja det är inte mycket att hurra för förstås. 

Jag önskar förstås att vi ska få ha kvar sommarkänslan än ett tag. Det är nåt som jag upplevt så härligt med tanke på hur vi hade det norrut. Den 15 aug var sommaren slut där uppe. Om man ser till t.ex turistströmmen och de olika "sommaraktiviteterna" som bommade igen. Plötsligt så var det så påtagligt med  mindre folkliv på Gågatan inne i stan. Det låg ett lugn över det hela. Här nere så har jag varit med om att gå i t-shirt en ljummen och skön septemberkväll en månad senare. 

 

Nu håller jag och mina vänner i "Norrlandsgänget" som numera är lika mycket "Smålandsgänget" på att planera vår årliga surströmmingsfest. I början när vi blev inbjudna så var det många med Norrlandsrötter. Nu är vi mera uppblandade för vi har lyckats fresta nybörjare att vara med och det har gått över förväntan. Idag så är vi norrlänningar de som handlar och "bjuder" övriga. Det är en rolig tradition att få äta surströmming tillsammans. Och så oerhört GOTT!! 

 

Det har nu gått åtta år sedan vi flyttade hit och sen dryga fyra år, så är jag "ensam". Jag är så glad över att jag förutom min familj (barn, kärdotter och barnbarn) har så fina vänner, som jag kan umgås med och dela livet med. Visst är det tomt och jag kan känna mig ensam ändå... Jag försöker att leva mitt liv så positivt som jag kan ändå. Det gäller att uppskatta alla små glädjeämnen, som då blir stora. Saknaden efter min livskamrat lämnar mig aldrig. Han har för alltid en plats i mitt hjärta. Han finns med mig i allt jag gör. Kärleken är evig ... 

Av skrivmoster - 24 augusti 2021 10:08

I  

Nu har vi haft några riktigt härliga sommardagar! Det har varit så varmt och skönt i solen. 

Idag är det inte lika strålande men ändå dryga 20 grader. Man får ta tillvara på alla dagar - oavsett väderleken för den kan man inte göra något åt. 


Igår hade jag den stora glädjen att få ha mitt mellanbarnbarn hos mig efter skolan. Hon skulle på fotbollsträning i närheten av mig och då passar det bra att komma. Hon är en solstråle och är full av liv och lust. Nu har hon börjat på mellanstadiet och fått två nya manliga lärare. Det var ju spännande förstås men allt hade gått så bra första dagen. 

Bland det bästa var att man får ha sina egna privata saker, som pennor och annat man "behöver" så hon hade en särskild penna med sig igår. Men det kommer att bli en hel del annat att ta med sa hon. 


Min absolut värdefullaste skatt på denna jord är mina tre barnbarn, som är flickor. Själv fick jag inga flickor utan två fina grabbar, som jag är så stolt och glad över. När vi så småningom önskade få ett syskon till vår första son, så fick vi vänta så länge att vi nästan gett upp hoppet. Efter sju år fick vi en lillebror till den väntande storbrorsan. Som jag sagt tidigare, så mår jag dåligt av att höra hur folk säger att dom "skaffar barn"... I min värld så är barn en gåva, som vi får - tyvärr inte alla. Det gör ont i mig att höra om deras längtan som inte uppfylls. SÅ.. vi bör vara väldigt glada och tacksamma alla vi, som fått våra barn. Trots att vi kanske fått vänta länge, så kom de till sist. 


Mina barnbarn är mina ljus i livet som änka. Jag förlorade min man, sönerna sin far och flickorna sin farfar. Jag är glad att de hann få åren med honom.  Det är underbart att få ha barnen omkring sig och känna att vi har en så bra kontakt och att vi behöver varandra. Den äldsta är 12 år och mittenflickan 10 år. Sedan kom en liten "sladdis" som snart fyller 2 år. Hon är en härlig tjej precis som de två andra. De är trygga, fulla av liv och förvånar mig med all den kunskap de har. De har mycket att lära mig.. om sånt jag inte är så insatt i men försöker få ett hum om i alla fall. Sedan tycker de förstås att det är roligt att jag berättar och lär dom sånt som jag har med mig från livet. 


Den lilla har inte haft samma möjlighet som de stora att skapa en nära kontakt med mig. Det var ju denna pandemi som ställde till det. Men hon är helt klar över vem jag är och pratar om faRmoR med klara rullande R. Hon är otroligt duktig på att prata och har redan ett stort ordförråd. Det är härligt att nu få följa hennes liv också. Jag får det bästa av det mesta i olika åldersklasser! 






Av skrivmoster - 20 augusti 2021 16:49

Igår var det äntligen dags för att få träffas i RPG (RiksförbundetPensionärsGemenskap). Nu var det länge sedan vi fick den möjligheten så det kändes verkligen roligt. 

Vi fick besök av den nyvalde ordföranden för RPG Småland-Öland - Roland Eckerby heter han. Ämnet var "Från 17-71 Ett pastorsliv". Han berättade medryckande och intressant många episoder som berörde oss på olika sätt. Det var både humor och allvar. Vi sjöng även tillsammans och Roland Malmberg spelade dragspel. 

 

Kring kaffebordet fick vi tillfälle att prata med varandra och umgås som är så viktigt också. Efter fikat blev det årsmöte och det valdes ny ordförande och styrelse. Allt gick smidigt eftersom det var så väl förberett. Vi fick även höstens program för mötena och promenaderna. Närmast ligger en dagsresa med RPG från Tenhult. 

 

Nästa möte blir den 16 sept. då vi får besök av Brottsofferjouren som ska tala om olika brott som äldre kan utsättas för. 

 

Idag har det varit en dag med sol och häftiga regnskurar. Det mörknar plötsligt och så vräker det ner en stund. 

Jag har fått skjuts av sonen och varit och handlat och det känns bra att ha fått fylla på förrådet litet. 

 

För er som inte vet, så har jag en duktig sonhustru, som tillverkar olika hantverk. Det är smycken och väggprydnader och lite av varje... Ni måste göra ett besök på hennes hemsida och kolla om det är nåt som ni blir intresserade av. Hon har e-handel och skickar gärna det ni fastnar för och beställer. Ta lite tid att surfa runt på hennes sida! 

 

Smycken | Inredningsdetaljer | Mary By Hand



 


 

 

 

Av skrivmoster - 18 augusti 2021 10:04

Härligt att se solen skina! Har just läst om skyfall och problem med vatten i andra delar av vårt land. Hur vi än bär oss åt så kan vi inte styra väder och vind. Bara förundras över dess makt och kraft. Här har det regnat i natt för det kunde jag se på pölar och ansamlingar här och där. 

Fick ett meddelande om att ett beställt paket var levererat till brevlådan. Då gick jag ut direkt och fann en kartong som låg på asfalten. När jag lyfte upp den så var den sidan som legat ner mot marken helt uppblött. Naturligtvis så oroades jag över innehållet... Det hade klarat sig hyfsat även om en bok var lätt fuktig. Övrigt kan jag inte kolla eftersom det är presenter och jag vill inte bryta förpackningarna. Men jag har kontaktat leverantören som i sin tur anlitat en extern leverantör. Det retar mig när man väljer lättaste vägen. Jag brukar alltid få sånt som inte ryms i brevlådan stoppat i en plastpåse och hängd på lådan eller lagd bredvid lådan på gräset. Men inte idag ... tyvärr! 


Det var ännu en händelse som jag inte kunde påverka. Jo jag kunde ju påpeka hur det sköttes och hoppas på att slippa uppleva detta igen. 


En del personer har förmågan att bortse från både det ena och det andra och det avundas jag. Vissa saker kan jag inte låta passera utan att jag känner av olika känslor. Jag är långt ifrån någon pedant men jag vill ha "ordning och reda" både i sånt man gör och ansvarar för. Jag gläds åt att se hus och tomter som sköts om och hålls efter. Att man plockar ihop och håller snyggt och prydligt omkring sig. Det behöver inte vara "kliniskt" för det ska synas att det bor människor där. Någon yttrade en gång att somliga gärna vill "glassa lite" för sina grannar och överträffa varandra. Ja tycker de att det är viktigt så... men jag är inte lagd åt det hållet. Och nu är den tiden med eget hus ett minne blott. Även om jag bor i ett radhus och har mitt eget lilla hus. Nu orkar jag inte alls med några stora utsvävningar. Därför är det skönt att hyra. För då är det andra som sköter "omkringjobbet"... Jag kan önska saker och igår fick jag två positiva svar. Fortsättningen ser jag fram emot. 






Av skrivmoster - 16 augusti 2021 18:55

Eftersom jag är intresserad av ord, så både läser och skriver jag rätt mycket. Dessutom löser jag många korsord. Idag har jag nog löst sex stycken. Vissa är lätta medan andra kräver lite extra tankemöda. Det är viktigt att hålla hjärnan i trim tycker jag som får räkna mig till "äldre". Nu är jag en sån som ser många jämnåriga som betydligt äldre än mig. Det har jag ärvt från min mamma. Hon bodde på äldreboende och var 87 år, då hon sa till mig - "det är synd om gamlingarna". Hon kände sig inte gammal. Det är samma med mig. Nu är jag inte så gammal som hon var vid tillfället, men får jag leva ett antal år till så är jag med i den aktningsvärda åldern. Men än så länge så tror jag att jag är betydligt yngre än jag är. 

 

Kanske man kan bibehålla både hjärna och sinne om man fortsätter att vara nyfiken och pigg på livet. Även om jag lever ensam så är jag inte ensam i livet. De viktigaste i mitt liv är mina barn och barnbarn. Sedan har jag vänner och bekanta omkring mig. Pandemitiden fick mig att bli mera bekväm med att vara ensam hemma. Då hade jag inget val. Nu när jag kan vara lite friare, så tycker jag det är skönt att periodvis vara i mitt eget sällskap. Jag vet ju att det finns andra "där ute". 


Datorn var ett stort sällskap för mig under "karantänen". Jag skriver gärna små dikter och verser, "umgås" med mina vänner på Facebook och mailar dagligen till en del personer. Vi har varit kompisar under många år min dator och jag. Min första kontakt med en dator fick jag för nästan 30 år sedan i jobbet och sedan ville man förstås ha en egen på hemmaplan. Det blev genom makens jobb som vi fick köpa en med rabatt. Sedan dess har jag haft en hel del olika mest stationära datorer. Den jag har idag är min laptop som jag haft i 7 år och fortfarande hänger den med bra. Nu har jag ju även samma funktioner i min telefon så jag blir inte strandsatt. 

 

Det är roligt att hänga med i utvecklingen och jag testar gärna nya funktioner och tekniker. Jag har en backup i mina söner som svarar på det jag inte riktigt fått kläm på. 

På egen hand skaffade jag för många år sedan bank-id. Då kände jag mig stolt. Där hade jag inte frågat om hjälp alls. 

Senare kom jag på att jag måste ju ha Swish som alla säger är så bra. Ja då fick jag fixa mobilt bank-id och så installera Swish. Även då klarade jag mig på egen hand och kände mig nöjd. Man måste våga för att vinna! 

 

Jag tänker på bloggaren Dagny som är långt över 100 år och t.o.m under en tid undervisade sina yngre vänner i datorns olika funktioner. De yngre skrattar gärna lite generat åt pensionärerna som är ett släkte för sig. Vi anses långsamma, vara i vägen i affären, glömska och "helt off" i den tekniska världen. Men se där har dom missat en viktig ingrediens i sina tankar - vi är otroligt rika på erfarenheter på många områden! Det är intresset och visst mod, som dessutom gör att många äldre är mycket kompetenta och hänger med i nutiden. Man får inte stagnera och känna rädsla för det som är nytt och obekant. Då blir man kvar på perrongen när tåget går! 

Ovido - Quiz & Flashcards