Igår hade vi en fantastisk sommardag! Tyvärr var det nog så varmt för min smak. Kroppen blir helt utslagen och jag svettas mest. Man orkar inget fast man måste ...

Sedan slutade dagen i denna vackra bild med moln som kantades av guld och ett skimmer som inte går att fånga.

Jag stod på en stol och försökte få med så mycket som var möjligt över hustaken. Det är ju ögonblicksbilder så man har inte tid att förflytta sig för att få med allt. Bara medan jag ställde mig på stolen så hade delar av det vackra försvunnit.

Apropå detta att försvinna ... det händer ofta att saker försvinner och man vet att det ligger på ett särskilt ställe men ändå gör det inte det. Vad är det som händer? Troligen är det minnet som spelar ett spratt. En del får man leta länge men till slut kommer det fram fast kanske inte där man trodde.

Jag brukar fundera över hur människor bara kan försvinna. De går ut genom dörren och är sedan spårlöst borta. Det måste vara ett djupt trauma för de närmaste, att inte få veta vad som hände. Några kanske håller sig borta av egen vilja medan andra troligen råkar ut för något skrämmande och brottsligt. Jag har ändå svårt för att förstå, att man inte kan hitta någon som helst ledtråd till försvinnandet. Hur orkar man leva vidare utan att veta vad det blev av sin anhöriga? Vilken hemsk upplevelse!

Idag är det en något svalare dag, solen skiner och det blåser fortfarande friskt. Det är lördag och jag ska ha en lugnare dag än igår hade jag tänkt mig. Gärna kunna sitta ute och läsa. Jag läser "Sekten på Dimön" och den är ju inte skriven utan saker som ger mig stort obehag. Men jag vill gärna läsa den och följa det som händer fram till sista sidan. Den visar att vi människor trots allt är lätta att manipulera och indoktrinera. Även om vi bär på en misstro så har vissa personer förmågan att övertala och få andra i sitt grepp. Jag blir rädd när jag läser om ledaren, som bär på många olika sidor av sig själv. Hans sätt att behandla andra är skrämmande.

Önskar er alla en skön helg!

Jag kommer nog att spendera en hel del tid på vår altan!

Undrar om jag ska få tillbaka min blogglust ... det går så trögt att ta sig hit och försöka förmedla något av intresse för er som kanske läser.

Sommaren har hittat tillbaka till oss här nere i söder. Idag är det +28 gr i skuggan och klockan är snart 18.30 Det är ofattbart efter en tid av vankelmod med sol och regn om vartannat. Hela augusti har hittills bara runnit iväg som regnvattnet.

Jag hörde att barnbarnen var på badplatsen en bit bort idag för de ville absolut bada. Klart de vill när det är så varmt! Jag var med min väninna till lilla polkagrisstaden och veckohandlade mat. Det är som ett träningspass att först via hjärnaktivitet komma fram till vad man ska handla, gå och plocka ihop allt, få upp det på bandet och sen packa i väskorna. Så ut med allt i bilen , in med hela härligheten i huset, packa upp, plocka in i kyl, frys och skafferi. Sen är man helt slut!

Vi tog en kopp kaffe på altanen när det hela var över och det var så underbart skönt att pusta ut där. Solen syntes inte till men det var så varmt och lugnt. Jag fortsatte att läsa ur min nuvarande bok - "Sekten på Dimön" och den håller mig intresserad så jag läser vidare. Jag har så många böcker att läsa så jag vill gärna vidare så jag sen får välja ännu en bok som verkar intressant.

Jag lyssnade på Karlavagnen en stund igår kväll och somnade med värdefulla ord inom mig. Det handlade bl.a om de som är drabbade av någon sjukdom t.ex och hur de hanterar detta. En tjej hon valde glädjen och att se positivt på livet. Inte för att det botar hennes sjukdom utan för att hon lättare skulle ta sig igenom den. Varenda en av oss har samma möjlighet - att göra ett val varje dag. Välja glädjen eller gå i de negativa spåren och absolut inte må ett dugg bättre. Vi bär alla på olika tyngder i vårt liv, bördor som läggs på våra axlar. Inte blir de lättare av att gå och sucka och vara nedstämd. Fast det får man också vara ibland. Däremot är det bra om grundstämningen är i positiv anda. Varje dag finns något att känna glädje över - stort som smått.

Även för mig har livet genomgått en radikal förändring i och med det uppbrott vi gjorde efter dryga 50 år tillsammans. Vi möttes av svår sjukdom, som gjorde att vi tog nya beslut. Huset såldes och vi flyttade 120 mil neråt landet till barnbarnen. Det är nu 3 år sedan. I sommar har vi sålt sommarstugan där uppe i norr. Livet är inte som det varit. Nu fyller vi det med annat innehåll och vi tar dagen som den kommer. Varje dag bjuds vi på glädjeämnen. Det är inte alltid man ser dom direkt. Men de visar sig och vi får spara på nya minnen - både i glädje och sorg.

"Gårdagen är förbi, morgondagen har vi inte sett men idag hjälper Herren".

Det blev en lång bloggsemester för mig ...  Dels har jag behövt vila från denna blogg och sen har jag haft fullt upp.

Sommaren är kort ... men samtidigt är den lång i jämförelse med alla de somrar jag upplevt i norr. Där har vi ljuset, som förlänger dygnet och gör att man inte vill gå och sova. Men hösten smyger på fortare än här nere i söder.

Jag har varit upp till norr på en kort tur för att avsluta sommarstugelivet och ta vara på de småsaker jag ville ha med mig därifrån. Mycket har jag skänkt bort och lämnat kvar. Jag får se det som så, att andra får glädje av det som jag haft glädje av.

Någon semesterresa var inte inplanerad p.g.a de svårigheter som infinner sig med sjukdom i familjen. Maken orkar inte längre köra längre sträckor och jag är för feg att sätta mig där och komma igenom den tätare och hetsigare trafiken än jag är van vid. Men ... p.g.a hjälpsam son och hans svärföräldrar, så kom vi oss ner till Skåne några dar.

Vi fick besöka olika platser på små utflykter och hade det så fantastiskt bra och trevligt. Vi blev uppassade till mer än hundra procent! Allt togs i makens takt och han fick extra hjälp av sin syrgasutrustning. Så den resan lever vi på ett bra tag. Man får verkligen vara tacksam för allt trevligt som kommer i ens väg!

Annars har vi haft vår sommar här hemma. Min stora önskan om en altan på baksidan av huset har förverkligats och vi har kunnat sitta där i alla fall i början. Den är helt fantastisk! Nu har ju vädrets makter varit väldigt lynniga och det har inte blivit så många och långa stunder under augusti. Men idag var det en så fin eftermiddag så då blev det att njuta där ute. Vi är så tacksamma till hyresvärden som byggde däcket och vår fantastiska vän och granne som fixade ett staket!

Imorgon är en stor dag för då börjar vårt äldsta barnbarn i första klass! Hon tycker att det är läskigt men samtidigt så kommer det nog att gå bra när hon väl börjat. Fritids ligger ju vägg i vägg och är bekant för henne och många i klassen. Men en ny fröken är ju alltid spännande ...

Jag minns att jag längtade så fruktansvärt till min första skoldag. Det var stor lycka att få börja i skolan. Fröken hette Elsa och var en snäll "tant". Jag hade tur ... syrran hade inte samma tur. Hon fick en som var klart olämplig ...

En liten himmelsbild tagen rakt ut i luften en kväll ...