Idag börjar jag med att gratulera vår vän och granne Miro som har födelsedag! GRATTIS gubben!!

Det är regnigt och lätt blåsigt idag. Jag har mina bestyr här inomhus. Har just helstekt kött i ugnen och gjort en "godsak" till lördag kväll. Inte värt att skriva för mycket eftersom mina gäster läser bloggen. Nåt ska dom väl få som överraskning! Det är jättetrevligt att de kommer i helgen och att vi får träffas och trivas! Det blir övernattning för de kommer "långväga" ifrån och behöver den vila en natts sömn ger.

Apropå att det finns änglar omkring oss i vår vardag, som t.ex en vän som gör en tjänst när man själv inte har tid eller ork. Den personen blir för mig en ängel och jag säger det till henne. Nedanstående text finns i min icke utgivna bok "Bland rosor och tistlar".

Änglar

Inte nog med att jag samlar på böcker, jag samlar på änglar också. Det är inget överskuggande intresse, utan håller sej på en för oss svenskar "lagom" nivå. Jag fascineras av änglar på olika sätt. Änglar har verkligen många olika gestalter. Allt ifrån vackra bokmärken och änglafigurer till något mera abstrakt.

"Du är en ängel", säger vi till den som finns för oss och som vi tycker betyder nåt. Ängeln kan även finnas inom oss som en tanke, en känsla som hjälp för att klara livet. Det finns ett ljus omkring begreppet änglar tycker jag. Dom förmedlar ett lugn och ett tillfälle till eftertanke. Ordet ängel kommer från grekiskans angelos, som betyder budbärare eller sändebud. Kristendomen har gett ordet betydelsen "budbärare från Gud".

En man på gatan pekade upp mot himlen och ropade:"Se en ängel!" De förbipasserande skrattade åt honom och sa:" Det är bara moln, din idiot"!

Tänk så underbart det vore att se änglar där andra bara ser moln och så sorgligt att bara se moln där änglar finns.

"Öppna ditt hjärta och sinne, se dej omkring, så upptäcker du kanske att änglar, de finns överallt"

n  

Idag har vinden verkligen varit på stridshumör! Den har levt rövare och ställt till det genom att demonstrera sin styrka. Jag kunde inte hålla fast dörren när jag öppnade för att gå ut och rädda det som gett sig ut på flygfärd. Dörrmattan som är tung lyfte vinden lätt som en plätt. Snösläden som stod mot väggen åkte i väg med en duns och likaså mina stavar. Här finns inte en snöflinga längre utan det är barmark och gröna gräsmattor. Många suckar över detta som jag gläds åt!

Tur att det finns snö uppe i Piteå där SM-veckan på skidor äger rum. Det var duktigt att tjejerna i Piteå Elit att vinna stafetten idag. Alltid speciellt att få vinna på hemmaplan och med en entusiastisk publik som hejar!

Idag har maken och en av sönerna namnsdag och min "gamla" ungdomsvän Barbro fyller år! GRATTIS till er alla!

Avslutar med en dikt jag skrev i går morse ...

Nu är det inte mycket till vinter! Dryga 5 plusgrader och 11 i solen just nu. En något blek sol ... Vinden är yster och tar i av all styrka ibland. Barnen hann i alla fall få åka sitt Vasalopp på skidor och det var ju bra. Nu är det nog inte stort hopp längre.

I bakgrunden på bilden ser ni en grävskopa som gräver för ett nytt hus som kommer rakt framför oss. Det är roligt att följa arbetet från början till färdig skapelse. Det finns plats för två hus till och de lär väl komma så småningom.

Jag hade tänkt hänga ut lite på vädring men det är helt lönlöst. Men jag bäddade i alla fall rent i sängarna och startade tvättmaskinen.

Igår var här pyssel med barnbarnen. De är så duktiga på att få till olika saker av det som finns i pyssellådan. Det blev bl.a två snögubbar och vackra kort som de målade i sina fantasifulla färger. Sen läste vi förstås ... det går inte att komma ifrån. Jag läste fyra böcker och det tog över en timme, så det var en del ord att komma igenom och de vet precis vad som ska hända men det är lika roligt varje gång för det. Den stora kan läsa själv men hon vill hellre att jag läser. Hon har egna böcker hemma som hon läser. Bra träning även om hon inte har börjat i skolan än ..

Det är sällsynt gulliga tjejer (jag är partisk ja!) men de har så mycket som tillför glädje och energi i mitt liv.

Den lilla satt igår vid bordet med mig och plötsligt sa hon allvarligt medan hon såg på mig med sina stora blå ögon - "farmor, när du blir gammal och jag är tonåring, då vill jag ta hand om dig. Om jag kan koka kaffe förstås, för då ska jag bjuda dej." Den större instämde direkt och sa att hon med ville ta hand om mig. Förstår ni så tryggt och skönt det känns, att ha två som har såna tankar. I alla fall idag ... frågan är om det finns kvar när de kommer i tonåren. Om jag finns kvar då ...

Egentligen borde jag klä mig och gå ut en sväng och få lite frisk luft. Men så är det detta med klockan och tider att passa. Alltid har man en ursäkt ..

Jag ska i alla fall på symöte i eftermiddag och det är som alltid roligt att se fram emot. Hoppas ni också har nåt att se fram emot idag!

En riktigt gråmulen och slaskig måndag. Det är +3,5 gr och snön smälter. Allt blev plötsigt så smutsigt ... Vattendroppar hänger på räckena och all snö och frost är borta från träd och buskar. Undrar om det är slutet på vintern för oss. Det brukar gå fort när det börjar.

Jag har varit ut och lagt en påse i brevlådan med brev som lantbrevbäraren tar. Bara man låter en del av påsen hänga utanför så den syns. Väldigt bekvämt!

Idag är programmet att vi hämtar flickorna efter skola och förskola. Sen är de här hos oss några timmar. Jag ställer inte till med något speciellt att göra innan dess utan låter kroppen vila lite. Skriver, läser och bara är. Mat behöver vi förstås men som tur är finns det rester att ta till.

På Facebook kan man skicka semlogram till vänner. Jag har skickat två stycken hittills. Man får skicka en per dag om man har tur att komma med och det finns semlor kvar. Roligt att överraska! Tänkte skicka till norr men så var inte Norrbotten med i listan ... Hmmm... undrar varför??

Man måste vara med i FB för att komma i fråga i alla fall som både givare och mottagare. Jag hann ge bort några i fjol också.

Något som slår mig när jag läser nyheterna på nätet varje morgon är, att det brinner så ofta. Hus står i lågor, människor lyckas på ett eller annat sätt att komma ut medan det i andra fall saknas personer som hör till huset. Är det elfel, braskaminer eller glömska som gör att det brinner så ofta? Jag tycker att det varit väldigt många bränder sen jul.

Vilken fruktansvärd upplevelse att se sitt hem brinna upp Allt man äger och har försvinner utan att man kan göra något åt det i många fall. Visst det är "bara" jordiska ägodelar ... men nog så kära och viktiga.

Jag har vid en källarbrand där vi förvarade våra saker i en annan persons källare, förlorat ett par dagböcker, som innehöll hela min uppväxts upplevelser. Det kan jag inte glömma fast det är så länge sen. Övrigt som försvann var mitt skrivbord (bara nåt gammalt) och min konfirmationspsalmbok (fick en ny av pappa) och ett vackert kors i silver med små stenar. Inte roligt att tänka tillbaka på det. Annat som försvann minns jag inte men säkert sånt som man nu undrar vart det tog vägen. Då var det jag berättat om de viktigaste sakerna.

Vi gör många förluster i livet. En del viktigare än andra. Vi förlorar nära och kära, vänner, ägodelar och sociala bitar av vårt liv. Varje sak har sin betydelse men vissa får större plats inom oss.

  Tystnad .. ja så kan man säga om dagens inspiration som inte runnit till tidigare. Jag har ägnat mig åt annat än bloggen och bl.a sett på en gudstjänst i TV från Ö-vik. Min syster och svåger var med i den församlade skaran och hon hade även som uppgift att gå fram och tända ett ljus på altaret. Kul att se dom och det var verkligen en mycket bra och trevlig gudstjänst med duktiga förmågor. Sång och musik av hög klass och nya sånger jag aldrig hört förr. Sen estradpoesi av en tjej som var så proffsig och läste allt - rejält lång och innehållsrik text som hon skrivit själv - utan några papper som stöd. Respekt! Deras pastor talade fritt utan konstigheter och la orden så man lätt tog dem till sig. Det är en konst det med. Att prata "folkligt".

    Min syster och svåger på två bilder. Inte lätt att fota mot TV-rutan och helst inte när man inte alls vet när dom kommer i bild! (Bilderna är klickbara)

Inte heller idag kom jag mig utom dörren fast jag hade tänkt det. Mannen är fastklistrad vid sporten i TV. Jag är inte intresserad längre av sånt.

Nu gäller det att ladda upp för en ny vecka och nya uppgifter och upplevelser. Imorgon är det dags att hämta barnen på skola och förskola. Det är sånt man längtar efter varje gång. Tisdag är det symöte. Onsdag och torsdag är det uppladdning inför helgen då vi får övernattningsbesök av två av mina syskon med respektive. Det ser vi verkligen fram emot!

Det är lördag, ganska grått och -1,5 gr. Idag går Barnens Vasalopp på idrottsplatsen. Mina barnbarn ska åka förstås och ser fram emot det. Alla barn som åker slingan får medalj och diplom. Det är stort!

  Här kommer storasyster mot mål i fjolårets tävling

  Lillasyster tycker att det går fortare utan stavar!

Efter skidloppet har de lovat att komma och gratulera farfar i efterskott när äntligen hela familjen är samlad. Då önskade de få lunch istället för fika så det passar ju utmärkt bra.

Sedan får firandet vara över för denna gången. En del vill absolut inte fira sin födelsedag och ha folk som kommer. Andra tycker att det är trevligt och ett avbrott i vardagen med att få göra det lite festligt och bjuda hem de som står närmast i kretsen. Man kan ju se det som en nåd, att ha fått ännu ett år. Allt som hänt under det året var kanske inte förväntat. Somligt kunde man levt utan medan annat blev till glädje och viss överraskning. Livet är skiftande och det spelar ingen roll hur man vrider och vänder på det hela, så är det så att "det som sker det sker". Ibland kan vi kanske förhindra en del så det inte "bryter ut". Det kan vara allt från en förkylningskänsla i kroppen till något vi gjort i oförstånd och som vi behöver räta upp och rädda.

Jag läste hos en bloggvän om hennes frustration över, att ha blivit föremål för några stirrande "käringar" när hon var på en pub och tog ett glas öl med vänner. Det hela utspelade sig när hon skulle gå nerför en trappa och just detta var för henne smärtsamt, eftersom hon hade så ont i ett ben. De som glodde hade sin uppfattning klar - en fyllkäring! Tänk så lägligt att få ett skvallerämne! Så mycket som kan bli fel när vi inte vet utan bara gissar och tisslar och tasslar. Man ska akta sig för att dra förhastade slutsatser!

"Jag antar det" är att inte vara säker och då är det lika bra att vara tyst! Man ska inte sprida antaganden utan måste man glappa så ska det vara med torra skor på fötterna! Sen kan man fråga sig till vilken nytta och glädje det är att prata strunt om andra??  

  Igår var det mannens födelsedag och vi hade en hel del telefonsamtal som förgyllde hans dag halva dagen. Den andra halvan var det våra goda grannar som kom på fika och vi hade en väldigt trevlig eftermiddag. När de gått fanns här vackra blommor som påminner om dagen som var. Maken var väldigt tacksam över alla som kommit ihåg honom på hans "jämna dag" som egentligen var ojämn.

Nu är äldsta barnbarnet här och det är inte många lugna stunder eftersom hon har gott om fantasi och ska göra nya grejer hela tiden. Hon är en frisk fläkt i huset ... Har ni provat att ha en snart 7-åring i knät och försöka skriva och samla tankarna? Det är inte så lätt så därför blir det inte mycket skrivet idag. Jag får ägna mig åt henne och dessutom är det snart dags att laga lunch.

Vi hade så kallt igår kväll -19 gr. Men idag är det bara drygt -2 gr.

Medan jag skriver så sitter hon och läser högt det jag försöker plita ner. Man kan inte annat än skratta ..

"Hjärtat är den djupaste delen av vår varelse" är innehållet i dagens tankebok som jag läser varje morgon.

En ny dag med en temperatur på -6 gr. Himlen ser gråmulen ut. Dagen har inte ljusnat helt. Det är vintrigt i och med den snö vi fått. Buskarna är så vackra när de är snöklädda istället för spretigt bruna.

Idag är det dags för att åka till lilla staden och handla så vi får fylla upp i kyl och skafferi. På eftermiddagen är det dagträff och vi har planerat att vara med där idag. Bl.a ska det visas bilder från någon resa tror jag det var.

Härskarteknik är ett ord jag inte tycker om. Det betyder att någon "sätter sig på dig" på ett eller annat sätt. Du kan bli förlöjligad, osynliggjord, ställas utanför eller påföras skuld eller skam.

Jag läste om hur Gösta Ekman "tog över" istället för att hylla Birgitta Andersson som fått pris och fokusera på henne. Det gav en besk eftersmak. Han skulle ju "hålla tal till henne" men valde istället att berätta en historia och själv hamna i ljuset.

Ämnet är egentligen oerhört stort och är du intresserad kan du kolla t.ex denna länken

http://www.dn.se/insidan/elaines-sju-olika-harskartekniker/

Man funderar ibland över varför somliga har så lätt för att "sticka till" och även på ett förfinat sätt trycka ner en medmänniska. Vi kan även själva inbjuda till olika tråkiga beteenden mot oss genom att nedvärdera oss själva och inte våga stå upp för vår åsikt eller för det vi är bra på.

I min bok 365 tankar för sinnesro, handlade det idag om att vi alla gärna vill ge sken av att vi är så framgångsrika och lyckliga. I själva verket är det många gånger en fasad. Vi är rädda för att någon ska skrapa på ytan och hitta den lilla människa vi inombords är. Vi har alla våra svagheter och brister. Istället för att fortsätta att putsa på ytan skulle vi mötas och våga prata om det som inte alltid är så bra. När någon frågar oss "hur är det?" så svarar vi oftast "det är bara bra". Även om det inte är det. Men vem orkar och vill lyssna på det som är de innersta tankarna om hur livet verkligen är just då? Vi borde mötas i ärlighet och våga prata om det som inte alltid är rosenrött. Men då krävs att någon vill lyssna ... och att man delar sina tankar och känslor.