I  

Nu har vi haft några riktigt härliga sommardagar! Det har varit så varmt och skönt i solen. 

Idag är det inte lika strålande men ändå dryga 20 grader. Man får ta tillvara på alla dagar - oavsett väderleken för den kan man inte göra något åt. 

Igår hade jag den stora glädjen att få ha mitt mellanbarnbarn hos mig efter skolan. Hon skulle på fotbollsträning i närheten av mig och då passar det bra att komma. Hon är en solstråle och är full av liv och lust. Nu har hon börjat på mellanstadiet och fått två nya manliga lärare. Det var ju spännande förstås men allt hade gått så bra första dagen. 

Bland det bästa var att man får ha sina egna privata saker, som pennor och annat man "behöver" så hon hade en särskild penna med sig igår. Men det kommer att bli en hel del annat att ta med sa hon. 

Min absolut värdefullaste skatt på denna jord är mina tre barnbarn, som är flickor. Själv fick jag inga flickor utan två fina grabbar, som jag är så stolt och glad över. När vi så småningom önskade få ett syskon till vår första son, så fick vi vänta så länge att vi nästan gett upp hoppet. Efter sju år fick vi en lillebror till den väntande storbrorsan. Som jag sagt tidigare, så mår jag dåligt av att höra hur folk säger att dom "skaffar barn"... I min värld så är barn en gåva, som vi får - tyvärr inte alla. Det gör ont i mig att höra om deras längtan som inte uppfylls. SÅ.. vi bör vara väldigt glada och tacksamma alla vi, som fått våra barn. Trots att vi kanske fått vänta länge, så kom de till sist. 

Mina barnbarn är mina ljus i livet som änka. Jag förlorade min man, sönerna sin far och flickorna sin farfar. Jag är glad att de hann få åren med honom.  Det är underbart att få ha barnen omkring sig och känna att vi har en så bra kontakt och att vi behöver varandra. Den äldsta är 12 år och mittenflickan 10 år. Sedan kom en liten "sladdis" som snart fyller 2 år. Hon är en härlig tjej precis som de två andra. De är trygga, fulla av liv och förvånar mig med all den kunskap de har. De har mycket att lära mig.. om sånt jag inte är så insatt i men försöker få ett hum om i alla fall. Sedan tycker de förstås att det är roligt att jag berättar och lär dom sånt som jag har med mig från livet. 

Den lilla har inte haft samma möjlighet som de stora att skapa en nära kontakt med mig. Det var ju denna pandemi som ställde till det. Men hon är helt klar över vem jag är och pratar om faRmoR med klara rullande R. Hon är otroligt duktig på att prata och har redan ett stort ordförråd. Det är härligt att nu få följa hennes liv också. Jag får det bästa av det mesta i olika åldersklasser!