Först av allt - GRATTIS Ingela på 40-årsdagen! Min kära brevvän sen många år!

Det ligger ny ren och vit snö över nejden. Lätt och fjunig är den. Fortfarande singlar det flingor i luften. Igår fick vi sopa av trappan och vägen in till entrén flera gånger. För egen del tycker jag att det räcker nu med några centimeter. Det ser mera ut när man ser det traktorn skrapade ihop igår kväll när han plogade vägen runt vår innergård.

Historien med vattnet som frusit och som inte gav nåt kallt vatten i köket, är löst i dubbel bemärkelse. Isproppen är ett minne blott. Det var skönt att få starta den överfulla diskmaskinen och få lite ordning på torpet.

Eftermiddagen förflöt under trevlig gemenskap när vi bjöd våra äldre grannar på kaffe och prat. Det uppskattas alltid. Vi tycker så mycket om varandra och bryr oss om.

Idag har jag inriktat mig på en lugn och lat dag. Än så länge har jag infriat löftet genom att fortfarande gå omkring i pyjamas och känna mig avslappnad. Men duschen väntar och visst ska jag vara påklädd så jag ser "respektabel" ut. Inte för att det ofta kommer "oväntat besök" utan mera för att jag ju är van att vara påklädd även om jag ska vara lat!

Det är grått och vi har nu bara -5 gr. Det är perfekt!

Ack nu är det vinter

och fötterna slinter

snön ligger vit som maräng

över både gator och äng

Kylan biter i kinden

flingorna flyger i vinden

barnen jublar i höjd

vilken underbar fröjd

Ingen dagsfärsk bild men det ser ut likadant idag i alla fall! Kom ny snö i natt.

Somliga dagar börjar bättre än andra ... gårdagen var en sån dag man kunnat vara utan i vissa fall. Det började med att jag skulle ta vatten ur kranen som vanligt i köket och det kom ingenting! Va?? Har kranen gått sönder sen igår kväll?? Ringde till sist värden som kom och tittade och grejade lite men blev inte klok på det hela. Han skulle kalla in experthjälp. Dagen gick men ingen kom. Jag var fullt upptagen med barnbarnen som var här. Det blir en hel del pyssel och sånt för det gillar dom. Sen läser jag ju så dom ska bli nöjda men det är svårt. Efter sex böcker med mycket text är jag rätt trött men dom vill höra ännu flera. Nu hade jag "tur" för efter maten var det barnprogram i TV. Då kom rörmokaren! Han måste jobba på övertid.

Allt ur diskbänksskåpet åkte än en gång ut på köksgolvet och milda makter så rörigt det går att få det i ett huj! Sen sprang han in och ut här och försökte komma på vad det kunde vara för fel. Han var uppe på vinden, inne i klädkammaren där han öppnade en lucka i taket och det rasade ner massor av råttskit(!!) och luckan som skruvades loss var täckt av samma äckliga sak. Det är råttorna som hörs ibland då ... Burr!! Ja hur som helst så blev det inget åtgärdat. Han hittade inte nåt och vi får återkomma idag. Så ännu en dag i röra lär det bli.

Vi har vatten i badrummet och varmt vatten i köket men inte kallt vatten. Diskmaskinen står här fullproppad för den funkar ju inte utan vatten ... Pust!!

Kul i alla fall att barnen var här igår och att vi fick umgås efter en tids uppehåll. De har varit bortresta och så har en haft vattkoppor. Den andra är i farozonen och vi väntar bara. Men igår var hon helt pigg.

Fredag idag och nu ska vi väl ändå komma in i gängorna och få veckodagarna att vara det de är. Inga röda dagar i sikte mitt i veckan ... Julen är kvar i huset och ska så förbli över helgen. Jag kan inte röra ihop allt när det nu blev extra jobb vi inte förväntat oss.

Temperaturen har uppnått acceptabel nivå med sin 5 minusgrader och nysnö som kommit under natten. Det kan jag i alla fall se fast det inte ljusnat helt.

I min julklappsbok som jag läser varje morgon,  står det, att jag idag ska ta emot den hjälp jag behöver, även om den inte ser ut som jag förväntar mig. Vi måste inse att vi inte klarar allt själva ...  Det blir intressant. Kan det vara så att vi ska få tillbaka vattnet och ordningen i huset? 

Julros plockad i rabatten till julafton

Det är trettondagen och jag vaknade tidigt som vanligt. Tänkte jag kunde lika gärna gå upp och se på ett par inspelade program som jag sparat. Men se det gick inte .. Den info jag fick från TV:n var "inga tillgängliga program" ... Nähä och varför inte det då?? Kan det bero på kylan som slagit knut på antennen eller vad då? Den andra TV:n som endast har basutbudet den funkar. Men inte den som går via Boxers HD-box. Alla kablar och sånt är kollade och vi har försökt med div. olika saker men det går inte att få nån bild eller program. Suck!

Det är kallt här. -15,6 gr i morse när jag gick upp kl. 6. Då är det kallt för det blir en helt annan kyla här nere än uppe i norr. Där har vi dubbelt så kallt ibland men det är klart, då väljer man ju att inte gå ut. Det blir väl samma här.

Mörkret ligger fortfarande tätt och det enda man ser är  en och annan ljusglimt från grannarna. De flesta verkar sova i alla fall.

Dagens lilla text i min julklappsbok "365 tankar för sinnesro" handlade om att många säger sig vara ateister eller icke "religiösa". Ändå kommer de på sig själva med att inombords be till Gud när något är jobbigt och svårt. Hoppas att vi alla kommer ihåg att tacka också när det går vägen.

Igår när det inte var så många grader kallt, passade många på att åka spark, pulka och gå promenader. Vi såg många från vårt fönster. Även barnbarnen var ute på pulka och det var stor fröjd.

      Den fina snögubben/isbjörnen, som barnen och deras mamma arbetat så med när första snön kom, knuffades omkull en mörk kväll av någon som inte tänkte så mycket mera än att förstöra .. Den stod precis utanför vårt vardagsrumsfönster och knuffades in mot rutan men missade med någon dm. Oförskämt att gå in på någons tomt och förstöra .. vi såg spåren och hörde rösterna. Men i mörkret kan man inte urskilja och peka ut någon. Vi såg hunden!! Tråkigt för flickorna i alla fall.

En bukett som vi fick av söner och sonhustru på vår guldbröllopsdag i oktober!

En strålande solskensdag med gnistrande snö. Ja vi har ju inte så mycket att skryta med men nån cm är det i alla fall. För min del tycker jag det är helt perfekt mängd.

Trettondagsafton ... det var under minst 20 års tid vår revykväll med två par till. Vi brukade börja med revy och avsluta med nåt ätbart hos varandra. Vi turades om år från år. Med tiden så insåg vi, att det var nog bäst att ta maten först och sedan revyn. Då blev det inte så sent ...

Idag har vi inga större planer alls. Det blir väl som en vanlig hemmakväll. Jag vill gärna se året med kungafamiljen i TV.

Mina tankar går till de, som drabbades av stor sorg och förlust igår kväll när det inträffade en allvarlig bilolycka i mina f.d hemtrakter. Två unga kvinnor förlorade livet. Så sorgligt ...

Vi vet inte när ödet slår till och slår sönder det som är. Några av er som läser här har säkert egna erfarenheter och får bära med er dessa livet igenom.

Jag förlorade en mycket nära och kär vän i slutet av november. Det känns fortfarande ofattbart och det gör ont inombords att tänka på, att vi inte kan ses eller pratas vid som förr. Det är smärtsamt.

I min julklappsbok med små texter för varje dag, står det idag om "idealet" ... Vi får ständigt veta hur vi ska vara, vad vi ska säga, äta, leva över huvud taget för att passa in i mönstret. Vi måste tillåta oss att vara den vi är med olika fel och brister. Vi kan aldrig bli helt perfekta. Den människan finns inte som är totalt felfri på alla plan. De brister vi har och som vi kan påverka till det bättre, räcker gott som mål för vårt inre. Vi behöver och ska inte kopiera av andras levnadssätt och i många fall ytliga fasader för att bli accepterade. Det är modigt och ärligt, att vara den man är, att vara äkta.

En liten bild och minnesord till min bortgångna vän ...

a  

Vätterns blånande vatten

I år tycker jag att advent, jul och nyår gick väldigt fort förbi. Jag hade svårt att komma igång med förberedelser och sedan när allt skulle börja så gick tiden så fort.

Vissa yttre omständigheter gör att man kanske inte riktigt hinner och orkar hänga med. Jag förlorade en MYCKET kär och nära vän i slutet av november. Fastän jag vetat att hon levde på lånad tid så att säga, var jag väldigt oförberedd på det som hände. Hon låg på sjukhus men det var för något som återkom och som alltid brukade ge henne lite extra ork efteråt. Denna gången orkade hon inte längre ... Saknaden är stor och jag har svårt att förstå, att vi sågs för sista gången i somras här hos oss. Vi var varandras "syrsor" och vi har följts åt under många år. Det fanns en speciell kemi mellan oss och vi trivdes så gott tillsammans. Vi umgicks parvis och träffades alltid sommartid. Det skiljde 60 mil mellan oss men vi tittade alltid in på våra resor söderut till barnbarnen - både på ner- och hemresan. Ibland stannade vi över natt. Vi var till deras sommarstuga i Jämtland och de var hemma hos oss eller i vår sommarstuga.

Nu är det slut på även detta ... De senaste tre åren har mycket "tagit slut" och förändrats. Både min man och hans tvillingsyster blev sjuka i svåra sjukdomar som inte går att bota. Vi beslöt oss för att flytta. Den första sommaren efter flytten var vi uppe i sommarstugan. Då avled vår svåger (tvillingsysterns man).  Våra gemensamma somrar ute i våra sommarstugor fick ett hastigt slut och vår gemenskap under året för övrigt försvann. Vi hade båda paren sålt våra hus och idag bor vi 120 mil från den plats vi delat i över 50 år. Svägerskan bor på ett servicehus och behöver mycket hjälp. Vi bor i ett härligt radhus och tar livet dag för dag. Barnbarnen är vår stora glädje!

Man hör ofta om hur livet förändras hastigt men det är inget som man kan förstå till fullo förrän man själv hamnar i det. Även om man vet så blir det "överraskande".

Jag har mina syskon utspridda i landet .. en syster kvar uppe i norr och en i södra Norrland. En bror och syster "närmare oss" än någonsin och det är roligt, att kunna få ett besök ibland även om det inte kan bli så ofta. Det är värdefullt att ha varandra och kunna få pratas vid och ha fortlöpande kontakt. Jag hör så många som inte kan umgås med sina syskon och föräldrar och det är verkligen en stor sorg. Ibland går det inte att lösa när ingen vill ta steget. Det som en gång blev roten till det onda, har växt sig starkt och då krävs det kraft och även ödmjukhet, att försöka se på problemet med kärleksfulla ögon.

Livet är kort ... därför är det viktigt att ta tillvara på alla stunder och inte glömma, att tacka för varje ny dag som vi får i gåva.

I min julklappsbok "Just idag 365 dagar, tankar för sinnesro" står det precis detta, att "livet är just detta  ögonblick, inte något som hägrar i horisonten".

En av dessa vackra bilder man möter när solen står lågt på himlen. Detta var strax före jul.

Nu ligger ett tunt täcke av nysnö på marken och det är rent och vitt. För min del kan det räcka nu. Än ser jag en och annan flinga singla i luften.

Solen har lyst idag och det har varit en fin dag. Nu är det ju tyvärr så att under denna vita rena snön så ligger det is och förrädiskt värre är det att sätta fötterna här och där. Jag valde att stanna inomhus. Lite bekvämlighet är det förstås också ...

Det finns inte mycket att skriva om för tillfället så jag väljer att ge er en dikt som jag skrev i morse.

Ha en fortsatt bra dag!

Så har vi då firat nyårsafton hos våra goda vänner Greta och Ebbe med övriga "gårdsgänget". Vi har verkligen så roligt tillsammans och vi skrattar mycket. God mat åt vi och trevlig stämning var det hela tiden. Vi tittade på underhållningen i TV och efterföljande dikt Nyårsklockan med Malena Ernman. Hon gjorde det så bra och det kändes engagerat och mycket aktuellt och viktigt i vår tid med de ord som dikten innehåller.

Vi skålade in det nya året med rosa champagne och det var sen dags att se fyrverkerierna som fyllde den mörka himlen. När vi gick hem till vårt - ingen har många steg att gå ... sa vi till varandra, att det är en stor gåva och  väldigt värdefullt att ta hand om varandra, att bry sig om och verkligen uppskatta den vänskap, som vi har mellan oss.

Vi som "nyinflyttade" är oerhört tacksamma över dessa fina grannar, som vi värdesätter så högt. Nästa träff blir nog en kopp kaffe hos oss innan helgerna är över.

Några små rader jag just skrev ...

Det ligger kvar lite snö fortfarande eftersom det är ett par minusgrader under natten. Solen skiner och vinden leker ystert som oftast. Jag hoppas komma igång med bloggen på det nya året och få lite ordning på  det som inte är gjort än. Jag är inte helt nöjd heller med mina färginställningar och sånt men det ska väl också bli.

Idag får man summera året som gått och det har varit ett turbulent år på många sätt och vis. Oron ute i världen har varit oerhört skrämmande och orsakat mycket lidande och nöd för många. Våldet eskalerar hela tiden även i vårt land.

Vi har fått "vänja oss" vid att det sitter tiggare överallt och vädjar till vårt samvete. Stora skaror av flyktingar har vi sett lämna sina land och ge sig ut på otrygga och omänskliga färdsätt som många gånger slutat med en grym drunkningsdöd eller annat, som orsakat deras död. Folk skor sig på andras olycka ... det är samvetslöst.

I vårt land har vi fått många nya människor, som hoppas på att få stanna här och leva ett drägligt liv. Stor medmänsklighet har visats från de allra flesta som ställt upp och försökt att ordna för dessa flyktingar, som kämpat under lång tid för att nå sitt mål - vårt land.

På det personliga planet så har det varit både glädje och sorg. Glädjen över våra barn och barnbarn och att vi har varandra. Sorgen över att mista en mycket nära och kär vän, som lyckligtvis orkade åka hit i somras så vi fick träffas. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig och det går inte förstå, att hon är borta ...

Vi kämpar med mannens sjukdom och hoppas att den ska hålla sig i schack och inte få ett snabbare förlopp. Vi får leva dag för dag ... ta vara på det som känns positivt och njuta av det.

Ett nytt år ... ett helt oskrivet blad. En del blir vad vi gör det till - annat kan vi inte påverka. "Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?"