Bilden är inte ny men det såg ut så här idag ungefär när inte solen sken kortvariga stunder. 

Så är helgen över snart. Idag har jag inte sett till någon alls och jag har inte varit ute heller p.g.a det ostadiga vädret. Jag är glad att jag har mitt hem där jag trivs och att jag kan hålla på och pyssla med sånt jag tycker om. 

Igår var det en trevlig dag för då fick jag besök av Karin och Rikard från Skåne. Det är goda vänner i 40-årsåldern som vi lärde känna via sonhustrun och släkten på hennes sida. Karin är hennes kusin. Det är ett par som åker omkring till olika platser i vårt land och i Norge och sjunger. Deras stil är country och repertoaren många gamla fina andliga sånger men även andra. 

http://www.karinrickard.n.nu/

Här är en länk till deras hemsida som jag tycker att ni ska besöka. 

Vi hade några trevliga timmar då vi åt tillsammans och pratade. Vi gjorde också en tur till sonen och sonhustruns nya tomt, där det snart kommer ett nytt hus. Trots att det blåste en hel del så drack vi kaffe utomhus. Solen sken i alla fall just under den stunden. Jag vinkade av gästerna och så var allt som vanligt igen - tyst och tomt. Erik fattas mig ... 

Nu börjar en ny vecka och då startar min första aktivitet som jag sett fram emot. Det är dagträffarna som återkommer en gång i månaden. Denna gången ska vi samlas i en lokal som används mycket sommartid. Solgläntan heter den. Blir roligt att träffa de andra igen. 

Barnbarnen börjar skolan imorgon. Sommarlovet är slut. Den lilla börjar i förskoleklass och den stora i tvåan. Oj vad tiden går! Allt fortsätter precis som vanligt trots att mitt liv inte alls är som vanligt. Jag försöker på alla sätt att hänga med och ta vara på allt som bjuds och som ger glädje och tacksamhet. Om man inte provat att vara i denna situationen att bli lämnad kvar, så är det svårt att sätta sig in i den tomhet som infinner sig. Ett lyckligt liv med en person som man älskat så länge tar plötsligt slut. Personen är borta för alltid. Snart har det gått tre månader.