Du får läsa mina funderingar ... men du behöver inte hålla med mig.

Under livets gång sker det mycket och vi pendlar mellan olika känslor och tar in ord och handlingar på varierande sätt. En del som vi utsätts för, som sjukdomar, dödsfall och annat som känns traumatiskt gör att vi "känner" på det ena eller andra sättet. Vi har känselspröt som i vissa fall är väldigt lyhörda.

När vi som betraktare ställs inför andras jobbiga händelser, vet vi i många fall inte hur vi ska bete oss. Somliga väljer att undvika personen för vad ska man säga? Andra vill låta höra att de förstår, fast de inte alls har en aning. De kör med tomma ord och säger t.ex "ja så är det i livet". Det vet jag med. En del verkar tro, att sorg och saknad går över lika fort som en förkylning. "Har du vant dig vid att vara ensam nu?" Så lätt är det inte. Allt måste ta sin tid. Det är dessa kommentarer man kunde vara utan. Ändå är det ju deras sätt att ge uppmärksamhet och troligen är det välment fast det klingar illa. De har i alla fall försökt ... 

Det som sårar mest är de som tiger och inte låtsas om någonting. Vi pratar ju annars, varför inte nu? Varför låtsas man som ingenting när personen begravs t.ex.? Är man vänner så borde det väl vara helt naturligt att man hör av sig som en sista hälsning till en vän som avlidit och som en tröst till de som blivit lämnade.. Så finns de som inte är nära men ändå hör av sig på olika sätt och det är värmande i hjärtat. Många tankar rör sig i huvudet och frågorna är obesvarade. Kanske är det ett sätt att bearbeta och komma vidare. Att fundera över hur vi som människor beter oss. Även jag. Det är inte roligt när nån frågar hur det är och man börjar säga nåt och så avbryter de och pratar om hur de har det. Allt är så mycket värre ... som en tävling ... 

Under den tid som varit och fortfarande är jag omsluten av fantastiska vänner, som ger mig ny kraft för varje dag. De som inte ger upp utan finns där oavsett om jag väljer att vara ensam nån dag. De återkommer och förtröttas inte. 

För många år sen fick ett av våra barn cancer och det var den absolut värsta perioden i mitt liv. Då mötte vi många olika sätt att tackla denna händelse, som var både långvarig och allvarlig. "I nöden prövas vännen" heter det och då blev det än klarare för oss. Vi ville gärna prata och förklara utan att för den skull uppsluka all tid. Många frågade oss ingenting utan frågade andra! De vi inte förväntade oss någonting ifrån gav oss kärlek och omtanke på olika sätt. Andra som normalt sett borde ha stöttat oss lyste med sin frånvaro. För oss hade livet stannat upp men för andra så gick det ju bara vidare och de frågade aldrig något fast de dagligen fanns omkring oss. Det var då jag fattade ett viktigt beslut. Jag skulle aldrig backa av rädsla eller vad det vara månde. När jag hamnade i en "jobbig" situation som mina vänner el. bekanta gick igenom, så skulle jag på ett för var och en passande sätt visa, att jag delade deras sorgliga eller mycket jobbiga del av livet. Det har jag verkligen försökt att göra sen dess. Ett telefonsamtal, en kram eller ett samtal öga mot öga. Jag finns, jag ser dig och tänker på dig. 

Vi är sårbara i olika skeenden i livet och behöver all medmänsklig kärlek som finns att dela med sig av. Att ta emot är oändligt skönt men att ge är gudomligt! 

 

Krokiig

4 augusti 2017 07:32

Jag känner igen mig och känner med dig. Vänner som borde funnits där när krisen slår till försvinner i tomma intet och andra kanske helt oväntade vänner i periferin kliver fram med en öppen tröstande famn. Jag har också valt precis som dig att av den anledningen alltid visa omtanke och framförallt kärlek direkt med den vän som behöver den.

skrivmoster

4 augusti 2017 20:06

Tack för din värmande kommentar! Det känns att du förstår mina tankar och att även du, valt att finnas för den vän som behöver det! Välkommen tillbaka hit!

 

Bosse Lidén

4 augusti 2017 19:06

Vad mycket jag känner igen i din nakna och ärliga text. Det känns onaturligt att möta de som låtsas som det regnar, fast de vet om saker. Där tror jag det handlar om ren rädsla. Sedan har vi alla olika personligheter. En del tycker det är jobbigt att prata om död och sjukdomar. Andra saknar helt empati o.s.v Ingen kan veta vad en medmänniska känner. Därför kan de ex. inte bestämma hur länge någon får sörja. Det finns inget datum på det. Själv brukar jag inte öppna mig för vem som helst. Det är guld värt att att ha nära vänner som känner till det mesta av ens personlighet. Som inte berättar vidare bakom ryggen. De är guld värda anser jag. Något som ska vårdas aktsamt. Antalet har ingen som helst betydelse. Det kan räcka med en. Men bäst om det kan fördelas på några fler. Målet är att det ska bli fler och fler och längre och längre stunder då sorgen inte blir jobbigt stark. Allt får ta den tid det tar. Det är som en "dans" fram och tillbaka. jag önskar i ditt fall att du ska nå det läget när du är mogen för det. Mitt enkla råd är att undvika de som stjäl energi från dig. Lättare sagt än gjort. jag vill dig allt gott. Bamsekram Bosse

skrivmoster

4 augusti 2017 20:04

Tack Bosse! Det är väldigt kloka tankar du har och jag är med i din tankegång. Vi människor är olika och det är egentligen tur det. Jag vet att man inte ska förvänta sig något av andra just p.g.a denna olikhet. Det som för mig är naturligt är inte det för andra. Utifrån den situation vi hade, är det en "lättnad" att lidandet är över eftersom det inte fanns något hopp. Jag inser mer och mer, att han kämpade så omänskligt mycket - för min skull många gånger. Den bit jag har kvar av livet bör jag ta vara på. Det ville E också. Han kommer alltid att finnas i mitt hjärta. Tack för att du finns som en god vän! Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...