Nu är det hög tid igen ... att klippa detta hår som växer som ogräs! Vi får se var jag hamnar denna gången. Hon som klippte sist klippte bra men var väl inte den trevligaste jag besökt. Man vill ju känna en viss kontakt med den som man anförtror sitt hår till.

Helgen har varit både ock. Igår var halva dagen rätt lugn men sen så kom det tre som damer hit och då blev det liv i luckan! De leker så snällt om än ljudligt och städar så bra efter sig. Matfriska är de också. Vid lunchen var det bara våra egna här men på mellanmålet kom även kompisen och hon var inte svår att bjuda. Hon och den äldsta hade samma smak och åt ordentligt! Den lilla hon är mera noga med vad hon ska äta så hon höll sig bara till mackorna. Huvudsaken att alla blev mätta och belåtna. Den lilla säger alltid när man frågar - "jag är inte mätt och inte hungrig". Det betyder att hon är nöjd! I alla fall är det en stor gåva att få ha dessa barn i sin närhet. Dom gillar också att ha nära till farmor och farfar.

Idag har vi haft det lugnt. Gått och skrotat länge innan dusch, lagat tortillas med köttfärsfyllning och sen en äppelpaj till eftermiddagskaffet. Läst ut boken om "Prästens lilla flicka" som jag sen vidarebefordrar till en annan. (ja till dej Carin vid tillfälle!) Du ska nog känna dej hemma i miljöerna eftersom det är i din hemstad. Men inte kände jag mig hemma i allt som hände ...

Ny vecka och klipp och symöte på programmet. Kanske en em. med flickorna också om det passar familjen.

Kloka ord ur Olle Carlssons bok ...

"Att våga se sin maktlöshet inför ett dilemma är det allra första steget till en förändring" ...