Igår hade vi en fantastisk sommardag! Tyvärr var det nog så varmt för min smak. Kroppen blir helt utslagen och jag svettas mest. Man orkar inget fast man måste ...

Sedan slutade dagen i denna vackra bild med moln som kantades av guld och ett skimmer som inte går att fånga.

Jag stod på en stol och försökte få med så mycket som var möjligt över hustaken. Det är ju ögonblicksbilder så man har inte tid att förflytta sig för att få med allt. Bara medan jag ställde mig på stolen så hade delar av det vackra försvunnit.

Apropå detta att försvinna ... det händer ofta att saker försvinner och man vet att det ligger på ett särskilt ställe men ändå gör det inte det. Vad är det som händer? Troligen är det minnet som spelar ett spratt. En del får man leta länge men till slut kommer det fram fast kanske inte där man trodde.

Jag brukar fundera över hur människor bara kan försvinna. De går ut genom dörren och är sedan spårlöst borta. Det måste vara ett djupt trauma för de närmaste, att inte få veta vad som hände. Några kanske håller sig borta av egen vilja medan andra troligen råkar ut för något skrämmande och brottsligt. Jag har ändå svårt för att förstå, att man inte kan hitta någon som helst ledtråd till försvinnandet. Hur orkar man leva vidare utan att veta vad det blev av sin anhöriga? Vilken hemsk upplevelse!

Idag är det en något svalare dag, solen skiner och det blåser fortfarande friskt. Det är lördag och jag ska ha en lugnare dag än igår hade jag tänkt mig. Gärna kunna sitta ute och läsa. Jag läser "Sekten på Dimön" och den är ju inte skriven utan saker som ger mig stort obehag. Men jag vill gärna läsa den och följa det som händer fram till sista sidan. Den visar att vi människor trots allt är lätta att manipulera och indoktrinera. Även om vi bär på en misstro så har vissa personer förmågan att övertala och få andra i sitt grepp. Jag blir rädd när jag läser om ledaren, som bär på många olika sidor av sig själv. Hans sätt att behandla andra är skrämmande.

Önskar er alla en skön helg!

Jag kommer nog att spendera en hel del tid på vår altan!

 

Bosse Lidén

28 augusti 2016 14:30

Fin ögonblicksbild. Ta det försiktigt på stolen så du inte ramlar.
Den typen av vilseledare är lömska och vet vilka människor de ska lyckas "bearbeta" och manipulera hjärnorna på. Usch!
Jag har träffat två människor som råkat ut för att deras män försvunnit. En av kvinnorna lever fortfarande i ovisshet efter flera år. Den mannen tror jag var spion. Den andra kom hem efter några år men gjorde om det en gång till. Första gången skulle han bara gå och köpa Aftonbladet. Den mannen träffade jag åtskilliga gånger genom mitt lördagsjobb. Han var fortfarande full av hemligheter.
Söndagskram Bosse

http://bosseliden.wordpress.com

 

Ljusletaren

2 september 2016 14:14

Den boken vill jag ha!!!! Hon är visst från kapitel1 den tjejen/kvinnan.
Saknat dig så innerligt!
Tänk att vissa kan tappa minnet så att de inte ens hittar hem eller kommer ihåg namn med mera. Var ett program från USA om alla dessa som försvinner. En del ses av andra men ger sig ändå inte känna osv. Stackars familjemedlemmar som ska stå ut med detta i årtal och kanske hela livet ut.
Fin bild/ kram från Ljusletaren

 

wiper

29 november 2016 10:50

Vilken underbart vacker bild. Jag har själv svettats i många år trots att det varit svinkallt ibland på vintrarna. Sen jag fick upp hormonhalten till normalt så har jag börjat frysa istället ;) får ta på mig kofta inomhus och skruva upp elementen ;)

Ja du vilket trauma för folk när nån försvinner på det viset. Man kanske aldrig får svar och det sitter kvar i tankarna hela livet. Här försvinner det saker också men sen dyker dom upp på andra ställen så vi har nåt husspöke som skojar med oss.

Vilken fin stor altan ni har på baksidan. Härligt med två på olika sidor. Förstår att det är mysigt att sitta där och läsa en bok

Ha nu en skön tisdag
kramar från
Malin

http://wiper.bloggplatsen.se

 

Bosse Lidén

16 december 2016 12:07

Väntar på nästa blogginlägg. :)
Decemberkramar Bosse

http://bosseliden.wordpress.com

skrivmoster

25 januari 2017 21:55

Tack för tålamod!
kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...