Idag är det fredag och den dagen då jag återkommande ska "tänka till". Det är inte riktigt ordning och reda i min hjärna, eftersom jag sovit väldigt dåligt i natt. Tankarna jag hade har försvunnit och jag minns inte vad det var jag hade börjat spinna på innan jag somnade. Jag letar efter en liten trådända att ta fast men det är ingen där.

Istället tänker jag i nya banor och då tänker jag på uttrycket "jag har inte tid", som vi ofta säger. Det kan mycket väl hända att det är så - vi har inte tid. Det kan även betyda, att vi inte har lust, att vi har annat vi prioriterar. Tiden är för de flesta en bristvara och jag ska tala om för er som inte vet, att det blir ingen större ändring som pensionär. Inte ens då har man tid! Tiden är kort, den är dyrbar och den kan räknas till en bristvara.

Som barn gick tiden alldeles för sakta. Det tog lång tid innan det var dags för något man längtade efter. Idag känner jag annorlunda. När vi skiljdes från barnbarnen i slutet av september, så tyckte jag att tre månader var en lång tid. Hur det än är, så har tiden gått fort. Nu är det bara tre dagar tills de är här! Underbart!!

Nu har jag faktiskt inte längre tid att sitta här, hur gärna jag än vill småprata med er alla. Det ska göras en massa saker, som jag vill ha i ordning innan vi blir en familj till i huset. När vi är bara vi två, räcker ytorna till gott o ch väl. Men med fyra personer till, blir det rätt trångt. Men vi har hjärterum så det ska nog bli över till stjärterum också.

Något vi bör TA oss tid till, är att se våra medmänniskor och ge ett uppmuntrande ord eller ett leende varje dag. Vi kan inte skylla på tidsbrist för det tar så lite av vår tid men är så betydelsefullt för oss alla. Att bli sedd och uppmärksammad kan göra hela dagen för någon.

Nu fick jag en tanke - varför vill somliga så gärna FÅ bekräftelse själva men glömmer bort att GE en enda liten uppmuntrande gest till någon annan? Det är något jag ofta tänkt på. Det är ju ett samspel människor emellan att ge och att få. Annars blir det väldigt ensidigt och tomt. Slösa med leenden och uppmuntrande ord!   

Idag börjar jag med att vidarebefordra ett inlägg från min bloggäst Margareta, som skrev här i onsdags. Den är till alla er som skrev en kommentar till henne och även till er som läste men inget skrev! Så var så goda!

  Jag har en vän, en gammal man, som är duktig på att sitta vid datorn och skriva och läsa dikter och andra texter, som han letar fram. Igår fick jag en liten finurlig dikt av honom. Han är en riktigt klurig farbror, som lyckas få till en hel del att fundera över.

Såhär har han skrivit:

Vi får tänka

som vi vill

både tänkbart

och icke tänkbart

Verkligheten är

att mycket tänkbart

får inte vara det

"Thims"

Här gav han oss något att fundera över! Det sägs i en boktitel något om att "Kvinnor tänker för mycket".

Kanske det ... men det kan vara för att vi ofta får hålla i så mycket för att det ska fungera.

Jag tycker det är skönt att sitta ensam i tystnad och tänka på olika saker. Det är ett sätt att bearbeta, att hitta nya lösningar, att återuppleva något eller att vidareutveckla något som börjat som en liten trådända.  Ibland är det tji att kunna tänka för man blir ständigt "störd" eller så tappar man tråden för att det är svårt att koncentrera sig. Då är det lika bra att ge upp tankeverksamheten ett tag. Det är som med korsord. Man kör fast och lämnar det åt sidan en stund. När man kommer tillbaka är det helt självklart och orden finns där direkt.

Mycket av det vi tänker stannar kvar inom oss och vi delar inte de tankarna med någon. Det är en sorts rening av det inre, att reda ut tankarna och kanske skölja bort dem eftersom de inte har något berättigande. Somliga tankar vi tänker, ger inte något vare sig för mig själv eller för någon annan. Det kan ibland vara svårt att "tänka först och handla sen". Är man impulsiv till sin läggning, så hinner handlingen före tanken. "Upp flyga orden, tanken stilla står. Ord utan tanke aldrig himlen når". Så skaldade en gång Shakespear.  De orden tål att tänka på.

Vad tjänar jag eller den som hamnar i skottgluggen, på att man säger vad man tänker i alla lägen? Fråga dig varför du skulle säga det. Har det någon relevans, gör det någon glad eller ledsen, vad nyttjar orden till?

Slösa med vänliga ord, uppmuntran och kärlek!

Vad rätt du tänkt, vad du i kärlek vill,
vad skönt du drömt, kan ej av tiden härjas,
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evigheten till.
Gå fram, du mänsklighet! var glad, var tröst,
ty du bär evigheten i ditt bröst.

(Viktor Rydberg)

Tänk så bra att man har möjlighet att få tänka!

Ha en fin fredag! Jag kommer att plocka fram och göra adventsfint idag. Det är så härligt med första advent och alla ljusen!

Jag tänkte igår, när jag beslöt mig för att spela bingolotto, att "det vore ju kul att vinna något". Folk vinner ju bevisligen även om det inte är jag ... Nu har jag inget att klaga på för vi vann ju ändå igår - biljetterna till julkonserten. (se nedan)

Vi går alla omkring med förväntningar. Jag minns hur man som barn hade stora förväntningar inför födelsedagar och jul t.ex. Ändå var det på långa vägar inga stora eller många paket man fick. Men bara detta att veta, att det fanns "något" som man skulle få.

Vi har förväntningar på oss själva. Vi kan känna kravet på att prestera något, att vara sociala i umgänget med andra, sköta om de egendomar vi har och att finnas till för medmänniskorna. Jag tror att alla bär på olika sorters förväntningar inom sig, som rör den egna personen. Ibland kan vi inte leva upp till de ställda förväntningarna och då kan det hända att vi kommer i konflikt med oss själva. Då är det kanske läge att fundera på att släppa en aning på förväntningarna så att inte besvikelsen och den obekväma känslan slår rot. Vi behöver tänka på oss själva också och inte vara så stränga och dömande mot det egna jaget.

Livet innehåller många förväntningar med olika känslor kopplade till sammanhanget. En del av förväntningarna pirrar i kroppen och känns spännande. Andra är av den bestämdare sorten och går under "jag förväntar mig att..."  Det kan vara bedrägligt att ha för stora förväntningar eftersom det ju händer, att allt faller platt.

Att ha förväntningar på andra i ens omgivning kan många gånger vara dömt att misslyckas. Vi kan inte styra andra, göra om dem eller tro, att våra tankar är deras tankar. "Jag trodde verkligen att hon skulle..." Det är din egen tanke och hon hade kanske inte den blekaste aning om, att du förväntade dig det av henne. Det du själv sätter högt och som betyder mycket för dig, är kanske helt betydelselöst för någon annan. Din förväntan att vinna gehör, får sig en knäck och du blir besviken, om du ställer höga förväntningar på andra.

Förväntningar - hopp, önskan, möjlighet, chans, sannolikhet, tillfälle och förhoppning. Se så många olika betydelser det finns och ändå utmynnar orden till sist i ett enda ord. Tänk på de olika orden och väg dem mot vad som är rimligt.

Jag förväntar mig ingen storslagen reaktion på dagens text men visst vore det roligt med någon annans uppfattning i ämnet. "Kanske, eventuellt, möjligen....?"

Livets sidor är många

det gäller att tillfällena fånga

livet det ger men även ofta tar

inget är likadant i alla våra dar

Det tunga och svåra får läka ut

allt som prävar har dock ett slut

glädjen och hoppet finns ändå kvar

som något av det dyrbaraste vi har

Signhild Hortberg

VÅRA TANKAR OCH KÄNSLOR

Ibland händer det, att någon berättar om en känsla, som den personen bär på. Något som hon eller han upplever inombords. Det är deras alldeles egna och speciella upplevelse. Det kan vara lätt att "vifta bort" det hela och säga att "nu inbillar du dig" .. Om vi inte kan känna, förstå eller sätta oss in i den specifika känslan, är det lätt att ignorera den och tycka att personen är inbillningssjuk.

Vi kan aldrig någonsin ta ifrån någon annan den egna känslan och upplevelsen. Det är den personens exklusiva egendom. Ingen vet egentligen hur det känns förrän man själv har upplevt samma sak. Ord tolkas fel och sår misstänksamhet, någon blir övergiven, ställd utanför eller mister något betydelsefullt. Det finns många händelser och situationer som utlöser inneboende känslor. Tag varandra på allvar, lyssna och ge tröst!

Din känsla är din, min känsla är min - i fullaste respekt!

Vill du läsa vad jag skrivit på 1av3 så får du en länk här av mig! Det är tankar i Allhelgonatid.

http://1av3.se/profiles/blogs/tll-minne-av-mor-och-far?xg_source=activity

http://1av3.se/forum/topics/i-evighet?xg_source=activity

  Äntligen ska jag komma igång med Fredagsrutan. Jag har haft stora problem ända sen igår kväll att komma in här på sidan.

Min dag började med en skön stund i soffhörnan då jag skulle titta på ett inspelat program. I samma stund började grävskopan och maskinerna här utanför att dundra och kort därefter så försvann strömmen! Jag tittade ut och det lyste i alla fönster utom hos oss. Mannen kom fort i kläderna och gick ut för att höra vad som hänt. Den mycket precisionsfulla och skickliga maskinisten hade av misstag grävt av vår elkabel. Den låg så illa till att han inte såg den. Annars är han den mest millimeterskickliga maskinisten!

Ja det var bara att treva sig fram och hitta ljus och tända här och där. Vad skulle jag nu göra? Jo, jag letade fram ficklampan och slog numret till Posten för att fråga varför de inte delar ut posten till oss och några andra omkring. Det var samtal nummer två denna veckan. Igår körde inte han jag pratat med och då hände inget positivt. Nu har killen lovat att dela ut vår post idag. Två dagar har vi inte fått nån. Våra lådor är flyttade men tänk, tidningsbudet hade inga problem. Det har funkat perfekt. Nu har jag än en gång berättat var lådorna står och nu måste det ha gått in!

Vilken start på dagen... med irritation! Ingen direkt mardröm men som sagt irriterat! Då slog det mig, att mitt underbara barnbarn 2 ½ år, snabbt kunde skölja bort allt vad irritation heter.

Hon ringer till mig och säger: "Farmor, jag har drömt om dig i natt!" Mitt hjärta får en värmechock och tårarna stiger i mina ögon. "Har du" säger jag och undrar "vad drömde du då?"

Då berättar hon att hon drömde att hon skulle få komma till vår stuga. (120 mil bort eller den vi hyrde i somras i närheten?)

Emelies mamma berättar, att E var så uppfylld och på väg ner till köket så fort hon vaknade, för hon skulle ner till farmor. "Men farmor är inte här" sa mamman. Då blev E ganska så förtvivlad för "farmor låg i sängen med mig och sa att jag skulle få komma till deras stuga".

Denna upplevelse hade hon med sig flera timmar enligt mamman och då fick hon sätta sig och berätta om drömmar, som ibland blir så verkliga.

Så sedan fick jag höra i ett samtal att "farmor jag bara drömde"... Men då var min längtansnerv så spänd och hjärtat bara skriker efter denna flicka, som är mitt hjärtebarn. Jag har "jobbat hårt" för att etablera en nära relation med henne trots att vi bor så långt ifrån varandra. Nu vet jag, att jag finns inom henne och att hon drömmer om mig. Det är väl underbart!

Den lilla stumpan som bara är drygt 5 månader, har jag börjat försöka få en relation med men det är svårare när de är så små. Vi "pratar" via webkameran och hon kommer nog också att känna igen oss mer och mer. Hon har förstås också en stor plats i mitt hjärta.

"Kärleken kan övervinna allt - t.o.m. buller och avsaknad av daglig post!! "

 SKRATTAR DU MED ELLER ÅT?