Idag sjöng en liten tjej en sång ... "varför vara nöjd med många likes när det finns kärlek" ... 

En hel del samlar på "likes" ... ju flera desto bättre. Visst, det är en bekräftelse, om det är sånt man söker. Det är bra mycket trevligare med ett personligt möte där man kan visa och säga det som känns inombords - "du är viktig, du är värdefull och jag tycker så mycket om dig". 

Alla vill vi bli sedda, betyda något och känna att vi ingår i en större gemenskap. Det är värdefullt att få vara en medmänniska. Det var jag idag kring ett kaffebord med både nära vänner och bekanta. Vi trängde ihop oss så många det gick kring ett runt bord. Vi kom varandra nära. Vi delade tankar och känslor medan vi mumsade på gott fika. Jag tycker om att möta människor och få höra hur de tänker och känner i olika sammanhang. För mig är det viktigt att vara den jag är och lyssna på den som behöver det. Jag anses nog som "pratglad" men jag vet min plats och försöker aldrig att "ta över" och vara den som syns och hörs mest. 

Många av oss har en inre känslomätare, som känner av andras stämningsläge och även den atmosfär som finns i ett rum. Det gör att man inte klampar på och bryter in på ett för stunden opassande sätt. Andra känner ingenting utan stormar in och fyller hela rummet med sitt ego. 

"Här kommer jag" ...  Fingertoppskänsla har man aldrig hört talas om eller förstått innebörden av.  Allt kretsar kring den personen i både stort och smått. Försöker du att berätta om något som är betydelsefullt för dig, så tar personen över och det som sägs är ungefär som en tävling - "du skulle bara veta vad JAG har sett, hört, gått igenom eller gjort"... Lyssnandet finns inte på kartan. För egen del så ger jag upp när jag möter någon som hela tiden ska ligga i framkant och inte ser sin medmänniska. Det är inte lönt att ödsla energi på någon som ändå inte är mottaglig. 

Vi är väldigt olika som människor och för en del är det enkelt och naturligt att "ta för sig". De sätter största värde på sig själva och det är i och för sig inte fel. Man måste tycka om sig själv för att kunna tycka om andra. De som inte sätter sig själva i första rummet och anser sig vara världens medelpunkt, hamnar lätt i en situation där de kan  bli överkörda. "Jag är värd respekt och jag är viktig" ... men jag är inte förmer än andra. Allt är en balansgång i samspelet med andra. Ödmjukhet är ett ord som man inte borde glömma bort. Mesig är inte detsamma som ödmjuk fast en del gärna ersätter orden med varandra. 

Det är inte lätt att vara människa brukar man säga. Jag tror det skulle kännas lättare om vi vore rädda om varandra och hjälpsamma istället för att ständigt konkurrera, prata illa  om andra och vara missundsamma. Livet blir enklare om vi är generösa med goda ord, unnar varandra det bästa och hjälper varandra där det behövs. Vem vill ha ord om sig att vara en surkäring, skvallerbytta eller elak person? "Delad glädje är dubbel glädje" - inga uttjatade ord utan ord värda att ta på allvar!