Dagen började med lite mörka moln och efter nån timme så kom regnet. Det är inte så häftigt men det är väl ett område som ska passera. Vi hoppas på sol senare idag. 

Igår var det valdagen och vi gjorde vår plikt från min familj också. Barnen var intresserade och den stora hon kunde redogöra för en del partiers namn och vad det har "lovat" för något. Idag är det preliminärt resultat och ALLA ser sig som vinnare och ingen vill backa. Nu mina herrar är det dags att lätta på slipsknuten och prestigen och se till LANDETS bästa och inte egna maktdrömmar! Känns i alla fall oroande att SD fått så stor sympati. Vi får se hur detta slutar men det lär dröja innan allt är manglat och klart. 

Vi har under lång tid blivit pådyvlade (en vän trodde det heter påhyvlade!) en massa valfläsk och det har gjorts försök att få in oss på olika tankegångar, som vi kanske inte alls kan ta till oss. Jag tycker inte om att bli påtvingad något och absolut inte sånt jag inte har gjort eller sagt. 

Häromdagen mötte jag en bekant och då fick jag veta, att jag hade pratat med en person vars namn var för mig helt obekant. Jag känner ingen med det namnet. Ändå hade han sagt, att vi pratats vid och att han inte fick en syl i vädret för att jag pratade så mycket ... ?? Ämnet var pensioner och ekonomi ... Blev ännu mera konfunderad för jag har inte pratat med någon herre om dessa ämnen. I efterhand har jag fått ihop det till att han inte menade mig utan en annan kvinna som liksom jag är änka. Vi bor inte långt ifrån varandra. Hon är pratglad ... jag med men jag KAN lyssna! Nej detta påstående från mannen vill jag inte kännas vid. 

Det finns egentligen inget som är så frustrerande som att få en stämpel på sig som inte stämmer. Att man sagt eller gjort något, att man är på ett visst sätt, som känns fel. Inte lätt att gå runt och påpeka att det är helt galet. Man får leva med det tills det kanske i något sammanhang kommer på tal och man kan dementera med kraft. "Hörsägen" är något jag är rädd för. En person säger något till en som bär det vidare till nästa med ett litet tillägg eller så griper man nåt ur luften som "kanske" stämmer eller man själv antar och så är karusellen igång. 

"Varför skvallrar man om en person? Vad har du och jag eller den personen för glädje av det?" Det kan man ju fundera över och hitta nåt annat att prata om. Jag avskyr när det pratas om en icke närvarande person som inte kan försvara sig. Man kan säga något bra men absolut inte "prata ner" personen. 

I kontakten med andra gäller det att "inkludera" och ta med personen i gemenskapen. Ingen ska behöva känna sig utanför och vara ett samtalsämne p.g.a ogrundade uppfattningar. Att vara ett barn eller vuxen  som "exkluderas" och ställs utanför lämnar djupa ärr i själen för all tid. Bara att bli lyssnad till och synas är något som stärker och ger personen viss insikt om att man duger som man är! "Vi är alla olika men ändå lika och ingen är mera värdefull än någon annan. Vi är alla medmänniskor!"