"Sörj inte det som var ... gläds över det som finns kvar" ...

Kloka ord som är lätta att säga men desto svårare att praktisera. Allt har sin tid. Sorgen likaså. Mycket ska passera genom tankegångarna. Minnena trängs och vill komma fram. Känslorna kring dessa är skiftande. Ibland ramlar allt över kanten och fyller dagen till brädden. 

Nu när dagarna är så soliga och vackra är det ofrånkomligt att inte tänka på hur livet var ... då när vi var två. Vi åkte alltid ut till sommarstugan och städade ut vintern, förberedde för en lång sommarvistelse och bara njöt av denna rikedom. För mannen var det ett livsverk som han åstadkommit under årens lopp. Fyra hus på tomten som han satt upp och lagt hela sin själ i. Alltid hade han något för händerna. Men det var så han mådde bäst och hämtade ny kraft. Jag skötte marktjänst och satt gärna på altanen och läste, bar ut mat och fika. Vi hade det verkligen helt underbart! En liten bit bort efter vägen fanns hans tvillingsyster och svågern. Vi träffades nästan dagligen - om inte annat när dagstidningen hämtades. Ofta satt vi nere hos dom om sommarkvällarna och såg ut över havet. De kom också upp till oss och vi trivdes så bra tillsammans. Sommaren 2013 flyttade vi neråt landet över 100 mil.Huset såldes väldigt lätt och smärtfritt. Sommaren 2014 åkte vi upp till stugan och hoppades på ännu en sommar lik den vi haft under ca 30 år. Nej inte riktigt lik .. mannen var sjuk men fungerade hyfsat. Sjukdomen hade honom inte helt i sitt grepp. Svågern däremot var allvarligt sjuk och hade just kommit hem från sjukhuset. När vi anlände hade han precis åkt in igen. Mannens syster som varit sjuk under lång tid var på benen men inte alls bra. Hon bodde inte i stugan utan där var barn och barnbarn mestadels. Man förstår inte förrän man är på plats. Vi behövde uppleva verkligheten. 

Efter ett par månader i stugan då vi gjort utflykter, hälsat på sjuka och friska vänner och släktingar och insett att "man vet inget om nästa sommar, men vi ska åka upp och avveckla en del" ... då dog svågern plötsligt. Alla planer omdirigerades och vi blev kvar två veckor till för att vara med på begravningen. Vi kunde ju inte åka hem 100 mil för att återvända kort därefter ... 

När vi till sist låste stugdörrarna så var vi helt inne på att åka upp sommaren därpå. "Människan spår och Gud rår" ... 

Under året försämrades mannen och han måste till sist inse att det inte skulle gå att köra bil uppöver igen. Det var plötsligt slut på alla somrar vi levt i stugans sköna omgivningar. Så hela sommaren 2015 stod det obebott där och vi var här och försökte att ta in detta faktum. 

Sommaren 2016 var allt mycket sämre och mannen var i stort sett bunden här hemma med syrgas och kamp för att orka leva. Sonen här nere och jag åkte upp till stugan, som jag på egen hand hade sålt till ett för oss välkänt och nära par. Vi skulle på tre dagar tömma stugan på allt som vi ansåg vara skräp och ta vara på det som skulle vara kvar i vår ägo. 

Det var ett rejält jobb ... Det slutade med att jag fick välja ut det som kändes mest "viktigt" att behålla. Men det mesta blev kvar ... Det är klart att det känns men det är ju ändå bara materiella (om än minnesrika) prylar ... 

2017 förlorade jag min man först. I januari 2018 förlorade jag min mans syster. Strax därefter dog en mycket nära och kär vän som ingick i vår "innersta krets". Det kändes nästan "för mycket" på en gång. Nu har det gått ett år sen jag blev änka. Fortfarande finns många sorger och saknader att bearbeta. Inget är som förr. Idag är min svägerska väldigt sjuk och ingen vet hur det slutar. Leden tunnas ut ... många träd fälls i min välkända skog. Livet blir aldrig som förr. Förlusterna blir bara fler och fler. Att sörja har sin tid. Saknaden kommer för alltid att vara en del av min dag. Solen skiner, det är varmt och sommar. Livet går vidare ... med sina upp- och nedgångar. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...