Ännu en solig och vacker dag. Det är nästan +19 gr. Blir ännu en fin dag och det känns så skönt. Kroppen vill verkligen ha sol och värme nu efter en lång vinter. Här nere i söder har vi inte haft så mycket snö som uppe i norr där jag bodde förut. Här står pionen stor och frodig med knoppar. I norr har den just börjat visa sig i marken. Men det går alltid fort när snön försvunnit. Våren är kort och övergår i sommar direkt. 

Idag kommer barnbarnen hit efter skolan. Det är alltid så roligt att vänta på dom. De ger mig energi och glädje. Den tomhet som jag känner lyckas de bryta. Jag älskar att sitta och prata med dom och höra deras tankar och funderingar. De är oerhört kloka. Den äldsta är 9 år och den yngre 7 år. Härliga åldrar! Det är så mycket som ändras i deras syn på saker och ting. 

Jag borde verkligen ta mig i kragen och gå en promenad med stavarna! Ett tag gick det så bra men sen så slår latmasken till ... Det är även mitt knä som inte alltid vill vara med utan smärtar. Då är det lätt att ge efter för det. 

Imorgon ska jag åka med syföreningen på en utflykt till andra sidan Vättern. Det ska verkligen bli riktigt roligt. Jag gillar att komma ut med bil och få se nya omgivningar och miljöer. Det blir inte så ofta numera för jag sålde ju vår bil. Det är både en ekonomisk fråga och även min ovana vid vägar och orter som jag inte är så hemma i. Det är en annan typ av trafik här och att ha bil för att bara köra i närmaste omgivningar är för kostsamt. 

Dags att ta itu med dagens olika sysslor som jag behöver göra inför min födelsedag, som jag ska fira på fredag. Idag för 73 år sedan dog min farmor. Jag var då 2 år. Det är diffusa minnen jag har av henne. Hon bodde i mitt föräldrahem den sista tiden. Jag minns henne liggande i en säng. Annars har jag bara ett foto av henne och hennes klocka kvar. Den enda från den äldre generationen som var kvar under mitt liv var mormor. Min morfar dog ung och min farfar dog innan jag föddes. Mina barnbarn är glada över sina morföräldrar och mig som farmor. Farfar fick de uppleva under några år. Han dog när de var 8 och 6 år. Det var deras första stora sorg i livet. Nu ser de på saken på ett annat sätt. Under det år som snart gått, har de kommit fram till att farfar finns kvar. Vi har foton, filmsnuttar där vi ser honom och hör hans röst och kudden han fick av dom ligger kvar på sin plats. "Världens bästa farfar". Jag håller helt med om det! Men min saknad bär jag med mig för alltid.