Strålande solsken och varmt. Gråsparvarna är här utanför som vanligt och tigger mat. Men de har inte svårt att hitta mat nu så jag ger bara några smulor ibland. De är så tama att de kommer kring fötterna och går även upp på trappan. Ett par har som vanligt sökt sig under takpannorna på grannhuset. Där har de byggt bo för jag har sett när de flugit in och ut med något mjukt i näbben. Igår flög en gråsparv fram och tillbaka med smulor jag lagt ut. Han kanske matade sin fru!! 

Växtligheten går framåt. Våra häckar är gröna och gräset är klippt ett par gånger. I rabatten skjuter pionbusken i höjden och även stockrosorna är på alerten. Jag tänker på hur det är i norr... de kämpar fortfarande med snösmältning. 

Jag sitter här ute och ser fontänen som är monterad igen för sommaren, ser den sommarblå himlen och känner solen värma. 

Det är inte svårt att känna tacksamhet och glädje över, att jag får njuta av allt omkring mig. Även om ett knä trilskas så kan jag gå en  promenad i min takt med stavar, styra min tid och tänka lite mera på mig själv. Efter de år vi haft där makens sjukdom hela tiden blev till det sämre och jag tog hand om honom, så är jag nog värd att få ta hand om mig själv lite. Det finns förstås en del pålagor som man kunde leva utan men inte värre än att jag känner mig må bra. En del i måendet beror på mig själv och hur jag lever. Jag får försöka att leva det liv jag har på bästa sätt. I minnet och hjärtat finns den jag levt så länge med. Som den äldsta generationen i vår familj gäller det att ta vara på det liv jag har kvar. Jag vill tacka livet!