Nu är det länge sedan jag var in på bloggen och skrev något. Tiden den går ... och snart är det ett år sedan jag blev ensam. Jag har gått igenom alla stora helger, födelsedagar och annat som hade stor betydelse för oss båda. Sorgen har böljat fram och tillbaka som ett oroligt hav. Saknaden sitter som ett stramt förband runt kroppen. Det är helt omöjligt att någonsin sudda ut våra dryga 50 år tillsammans. Inte heller tror jag att det är meningen. Allt finns där men mycket förändras rent praktiskt. Hur många gånger har jag inte sagt till fotot på min man, att jag behöver honom! Saknaden rymmer så mycket. "Nu har det snart gått ett år, så nu blir det nog bättre" ... så säger många. Jag vet inte vad som skulle bli bättre. Men jag brukar tänka, att de säger så i välmening men att de inget vet.  När man är två är allt så självklart. Nu har jag förlorat min bästa vän, den som jag hört ihop med, som jag anförtrott allt. Vi har delat både glädje och sorg, funnits för varandra. Idag kommer jag hem till en tyst lägenhet, ingen som vill att jag berättar om vad som hänt, ingen att rådgöra med. Alla beslut är mina. Tiden är min. 

Det är inte lätt att plötsligt skapa sig ett nytt liv, något som känns meningsfullt. Jag är utåtriktad och har hela tiden varit med i de aktiviteter som jag brukat vara med i. Det blev viktigt för mig att bibehålla sociala kontakter för att orka igenom. 

Jag är glad över min lägenhet där jag trivs så bra. Det är verkligen tur! Enda kruxet är att man bör ha bil för att komma nånstans och det har jag inte. Bilen sålde jag för den rymdes inte i min ekonomi. Nu får jag lita till goda grannar och vänner. Men jag blir väldigt begränsad tyvärr. När tid finns så får jag anlita min son. 

Plötsligt är det maj månad igen. Den månad som blev "början på slutet". En månads sjukhusvistelse och en knapp veckas vistelse på korttidsboende. Sen var allt slut ... 

Min största tröst är att han inte längre lider och kämpar. Det är en hemsk sjukdom som jag inte hade någon som helst koll på för nu 6 år sen när han fick diagnosen. 

Lungfibros ... en grym sjukdom som inte går att bota. Jo om du blir erbjuden lungtransplantation. Men det fanns inte med i vår bild. Jag läste igår om en man som blivit transplanterad och fått ett nytt liv. Det gjorde mig så glad å hans vägnar. Men han är 20 år yngre än min man var. Sedan är det ju den aspekten att det behövs donatorer, som räddar liv. Det ska finnas organ som passar och som kommer i rätt ögonblick. 

Idag skiner solen över oss igen och det är varmt och skönt. Jag försöker att fortsätta som jag gjort. Tvättar t.ex och tänker hänga ute. Allt är som förr omkring mig men ändå inte. Mitt liv är förändrat. Jag jobbar på att skapa mig ett liv där jag hittar tillbaka till glädjen över det lilla och tacksamheten över att jag är kvar än. Det finns säkert många möjligheter även för mig att älska livet igen. Mina barnbarn är den största glädjekällan. De är nu 7 och 9 år. Ibland har jag lyckan att få vänta på dom. Som idag t.ex Men nu är kompisar väldigt viktiga. Sen har de flyttat så de kan inte bara komma spontant för egen maskin till mig. Bara när de går direkt från skolan och hoppar över skolskjutsen. Då är det nära hit. Jag orkar inte heller promenera de ca 3 km till dom. Då får dom hämta mig. 

Nu hoppas jag att ni som läste förr gärna vill följa mig i fortsättningen! Välkomna! 

Det finns gömda vrår
dit allas ögon inte når
Det finns sorgsna dar
med endast saknad kvar
Det finns en ensamhet
av en för andra okänd dignitet
Det finns ett liv att leva här
minnena är de som bär

 

Thorleif

7 maj 2018 14:53

Skoj att du bloggar igen Signhild, imorgon flyger jag till norr och hälsar på Stefan.

skrivmoster

8 maj 2018 06:42

Jag hörde det. Önskar en minnesrik resa och allt gott till er berörda. Kram

 

Veronika

7 maj 2018 16:02

Kära vän, det är svårt att förbise alla tankar, minnen och känslor som ni gått igenom genom åren, tiden läker alla sår är ett allmänt begrepp vi säger till någon som förlorat en anhörig i som du säger god mening, intentionen är att trösta. Tiden läker inte alla sår men den lär oss att hantera saknaden. Att orka vidare, att se framåt igen och att våga ha roligt utan den vi förlorat. Sorgearbetet är en process som är så individuell, fyra etapper ska vi gå igenom men HUR vi gör det och NÄR etapperna inträffar kan ingen bestämma. Jag brukar säga låt det ta den tid det tar..börjar man må riktigt dålig i sin sorg kanske man bör få hjälp men annars kan ingen tidsbestämma en sorg.

Ta hand om dig, jag tycker du är på god väg, du kan formulera vad du känner och framför allt du törs göra det, du ser framåt, din familj och barnbarn finns i din närhet. Kram från mig och pojkarna

skrivmoster

8 maj 2018 06:41

Tack du rara! Att tidsbestämma en sorg är verkligen inget som stämmer med realiteten. Den måste få ha sin tid och visst känns det som att livet återvänder. Men saknaden den går inte att komma ifrån. Tomheten och ensamheten är svåra att förstå innan man själv är i situationen. Kram till er alla tre!

 

Znogge

7 maj 2018 16:14

Välkommen tillbaka! Jag minns att när min pappa dog på tok för ung så sa jag till en kollega som förlorat sin pappa något år tidigare "Det blir väl bättre?". Han svarade väldigt klokt och sa "Nej, men man lär sig att leva med det.". Precis så tycker jag att det är när man förlorat en närstående.

Kram

http://znogge.wordpress.com

skrivmoster

8 maj 2018 06:38

Tack snälla du! Det var kloka och sanna ord som din kollega gav till dig och som du delat med dig av. Jag tror precis så också. Man får lära sig att leva med sin saknad och förlust. Kram

 

Laila Larsson

8 maj 2018 13:54

Du tänker klokt, det kanske hjälper lite. Att tämja tankarna är inte lätt men du är på rätt väg. Allt har sin tid och du har många glädjeämnen kvar. Men jag förstår saknaden, den är din att bära. 50 år är en lång tid att vara tillsammans. Det är då för väl att den var bra.
Har läst lite i bloggen nu, du har så fina foton, lyser som små solar här inne. Ja, gläds åt livet Skrivmoster, det är rikt med både söner och barnbarn plus deras

http://Wordpress.com

skrivmoster

8 maj 2018 18:39

Läst!

 

Laila Larsson

8 maj 2018 14:04

”... och deras mammor”, skulle det stå. Hann inte färdigt, råkade trycka på den lilla smala Skicka kommentar.
Tänker på dig trots att vi aldrig träffats, Signhild. 😏 Men tycker jag känner dig genom dina ”skriverier”. 😍🌷
Ha en riktigt härlig tisdag och glöm inte skriva här i bloggen igen! Kram Laila

http://Wordpress.com

skrivmoster

8 maj 2018 18:39

Läst!

 

Laila Larsson

8 maj 2018 14:12

”... och deras mammor”, skulle det stå. Hann inte färdigt, råkade trycka på den lilla smala Skicka kommentar.
Tänker på dig trots att vi aldrig träffats, Signhild. 😏 Men tycker jag känner dig genom dina ”skriverier”. 😍🌷
Ha en riktigt härlig tisdag och glöm inte skriva här i bloggen igen! 🗒✏️📝 Skriv på! 🕸 Lyssna på sparvarna, Guds små födgenier. Och behåll nätverket! Kram Laila
PS. Jag ser så dåligt att jag tyckte m i säkerhetskedjan såg ut som en fyrkant med rutor, letade febrilt efter den påtangentbordet... tänkte till sist att jag tar den här 🏁 men förstorade och då såg jag att det var ett litet m. Så kan det vara att försöka komma in till dig. Haha, du sitter ju säkert i kommentarbåset, Signhild! ❗️

http://Wordpress.com

skrivmoster

8 maj 2018 18:38

Jag svarar på denna av dina kommentarer. Jag har läst allt! Jag tycker också att jag "känner" dig fast vi inte träffats. Men vi har följts åt på andra vägar innan FB så det är några år minsann. Jag är glad att du läst och kollat runt lite. Det gör mig så glad! Jag ska försöka att hålla liv i bloggen ett tag. Sen när det blir sommar så kommer annat som tar upp tiden. Kram till dig!

 

Laila Larsson

8 maj 2018 19:04

Kram tillbaks! 🤗

http://Wordpress.com

skrivmoster

9 maj 2018 10:19

:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...