Nu har det gått tre dagar då jag inte haft någonting utöver min vanliga dag. Jag har varit här hemma utan sällskap. Därför var det jätteroligt när äldsta barnbarnet igår kom cyklande för att säga "hej". Hon vattnade blommorna här ute för en blomma är hennes egen. Sen måste hon ge sig iväg för mamma och lillasyster väntade uppe på vägen. Det skulle bli en tur till lekplatsen. 

Det enda vettiga jag gjorde igår var att jag tvättade två maskiner och hängde ut. Eftersom vinden var så yster så torkade det rätt fort. Idag har jag en tanke på att torka fönster, men den tanken har jag haft så många gånger så jag är inte att lita på. Det är märkligt att jag är så trögstartad när det gäller att få något gjort. Kanske är det sviterna efter den långa tiden jag skötte om "allt" här hemma inkl. en sjuk make. Nu är det ingen som väntar på att saker ska bli gjorda mer än jag själv. Min städhjälp har haft eller kanske fortfarande har semester så den biten har jag fått klara själv. Jag kan inte skryta med att jag varit så grundlig för då bromsar det av sig själv och jag får inse min begränsning. 

Under hela augusti är det inga aktiviteter som jag brukar delta i. Men i september kör allt igång och det ser jag fram emot. Jag vill vara med i det sociala livet. Då mår jag bra när jag har balans i min dag. Det går ingen nöd på mig men det är inte så lätt att plötsligt vara ensam. Jag har några vänner men jag vill inte nöta ut dom med mina behov. Jag bor ju så till att jag är beroende av andras välvilja för att handla eller komma iväg och klippa mig, m.m Det är ju en liten nackdel. Samtidigt bor jag så bra och vill inte flytta. 

Tomas Ledin sjunger på radion om "det här är de dagar vi drömt om" ... Nej jag har verkligen inte drömt om att sitta här som änka. Men låten är bra!! Jag får nog själv se till att mina dagar blir bra dagar. Det är ingen mera än jag som har det ansvaret. Livet går så fort .. nu är jag i den sitsen mamma var när pappa hastigt avled. Jag kan verkligen förstå henne även om hon var så beroende av pappa att hon tappade fotfästet. Under de tio åren hon var änka, lyckades hon aldrig hitta glädjen i livet igen. Möjligen någon kort stund men allt cirklade runt pappa och att han var borta. Det gör att jag, som såg henne och oupphörligt försökte att få henne "glad" igen, inte vill hamna i samma sits. "Jag kan inte leva ÅT dig men jag kan leva MED dig!" Dessa ord öppnade mina ögon. Hur mycket jag än försökte att kratta vägen för henne, så var det hennes förmåga och ansvar, att komma vidare. Hon var bara fyra år äldre än jag är idag, så jag kan absolut identifiera mig med henne. Jag är glad över, att jag aktivt deltagit i våra olika administrativa sysslor och inte överlåtit allt till maken. Många har ingen aning om hur man betalar sina räkningar, vad försäkringarna innehåller och sånt pappersjobb, som av många anses som tråkigt. Sedan är det bra att ha ett socialt nätverk via olika aktiviteter, som gör dagen roligare och med mera innehåll. Jag har ju symötet, dagträffen och soppluncherna. Mamma var alltid hemma. Gick hon någonstans så var det med pappa. De hade gemensamma vänner. Hon hade ett par stycken som hon kunde besöka ibland. Men helst var hon bara hemma. Då var hon nog tryggast. 

Skulle du vilja läsa mera om bl.a min mamma och hur hennes liv blev, kan du köpa min bok "Flickan med änglahåret" 

http://www.bokus.com/bok/9789163355349/flickan-med-anglaharet/

När man blir ensam är det bra, att ha insyn och insikt för att själv klara av det som ska göras. Jag har tillbringat oerhört många timmar i telefonsamtal/köer med olika företag och myndigheter. Det är bra att ha en checklista för det är så mycket som ska kommas ihåg. Mitt i sorgen ska man vara saklig och klartänkt och "ro iland" en massa överflyttningar, ändringar och beställningar. Idag är allt klart - tror jag. Det kan ju komma nåt på efterkälken. Ibland känns det som om jag utplånar honom ur livet - mitt liv. Men han finns för alltid i mitt hjärta! 

Mina barn har förstås stöttat och gett goda råd då jag behövt det. Vissa saker har vi gjort gemensamt efter att jag förarbetat. Jag är lyckligt lottad som har barnen. De som vill mitt bästa!