skrivmoster@bloggplatsen.se

Alla inlägg den 3 augusti 2017

Av skrivmoster - 3 augusti 2017 09:14


Du får läsa mina funderingar ... men du behöver inte hålla med mig.

Under livets gång sker det mycket och vi pendlar mellan olika känslor och tar in ord och handlingar på varierande sätt. En del som vi utsätts för, som sjukdomar, dödsfall och annat som känns traumatiskt gör att vi "känner" på det ena eller andra sättet. Vi har känselspröt som i vissa fall är väldigt lyhörda.


När vi som betraktare ställs inför andras jobbiga händelser, vet vi i många fall inte hur vi ska bete oss. Somliga väljer att undvika personen för vad ska man säga? Andra vill låta höra att de förstår, fast de inte alls har en aning. De kör med tomma ord och säger t.ex "ja så är det i livet". Det vet jag med. En del verkar tro, att sorg och saknad går över lika fort som en förkylning. "Har du vant dig vid att vara ensam nu?" Så lätt är det inte. Allt måste ta sin tid. Det är dessa kommentarer man kunde vara utan. Ändå är det ju deras sätt att ge uppmärksamhet och troligen är det välment fast det klingar illa. De har i alla fall försökt ... 

 

Det som sårar mest är de som tiger och inte låtsas om någonting. Vi pratar ju annars, varför inte nu? Varför låtsas man som ingenting när personen begravs t.ex.? Är man vänner så borde det väl vara helt naturligt att man hör av sig som en sista hälsning till en vän som avlidit och som en tröst till de som blivit lämnade.. Så finns de som inte är nära men ändå hör av sig på olika sätt och det är värmande i hjärtat. Många tankar rör sig i huvudet och frågorna är obesvarade. Kanske är det ett sätt att bearbeta och komma vidare. Att fundera över hur vi som människor beter oss. Även jag. Det är inte roligt när nån frågar hur det är och man börjar säga nåt och så avbryter de och pratar om hur de har det. Allt är så mycket värre ... som en tävling ... 

 

Under den tid som varit och fortfarande är jag omsluten av fantastiska vänner, som ger mig ny kraft för varje dag. De som inte ger upp utan finns där oavsett om jag väljer att vara ensam nån dag. De återkommer och förtröttas inte. 

 

För många år sen fick ett av våra barn cancer och det var den absolut värsta perioden i mitt liv. Då mötte vi många olika sätt att tackla denna händelse, som var både långvarig och allvarlig. "I nöden prövas vännen" heter det och då blev det än klarare för oss. Vi ville gärna prata och förklara utan att för den skull uppsluka all tid. Många frågade oss ingenting utan frågade andra! De vi inte förväntade oss någonting ifrån gav oss kärlek och omtanke på olika sätt. Andra som normalt sett borde ha stöttat oss lyste med sin frånvaro. För oss hade livet stannat upp men för andra så gick det ju bara vidare och de frågade aldrig något fast de dagligen fanns omkring oss. Det var då jag fattade ett viktigt beslut. Jag skulle aldrig backa av rädsla eller vad det vara månde. När jag hamnade i en "jobbig" situation som mina vänner el. bekanta gick igenom, så skulle jag på ett för var och en passande sätt visa, att jag delade deras sorgliga eller mycket jobbiga del av livet. Det har jag verkligen försökt att göra sen dess. Ett telefonsamtal, en kram eller ett samtal öga mot öga. Jag finns, jag ser dig och tänker på dig. 

 

Vi är sårbara i olika skeenden i livet och behöver all medmänsklig kärlek som finns att dela med sig av. Att ta emot är oändligt skönt men att ge är gudomligt! 

 

  

Skapa flashcards