Efter en regnig morgon så hoppas jag på att det ska klarna upp. Men det är inte så stort hopp än ... De söta blommorna på bilden plockade mina söta barnbarn "som tröst" när jag hade ramlat häromdagen. De är så rara och omtänksamma!

I tisdags ville jag så gärna gå på symötet. Vi är en liten grupp som känner varandra väl och då går det lättare att vara med även om man ser ut som jag gör nu. Upptäckte strax innan jag skulle iväg, att jag var blå kring ögonen - ja djupt blålila. Det kom "dagen efter" så att säga och var nog när glasögonen tryckte till vid fallet. Men det hindrade inte att jag gick iväg. Vi hade som alltid en trevlig stund och man får känna glädje. När jag gick hem hade jag två blommor med mig från lotteriet.

Nu har blånaden spritt sig under ögat och jag ser inte alls trevlig ut. Om man inte vet, så kan man tro att det är något väldigt hemskt som hänt mig. Då det inte är misshandel, så känns det överkomligt och övergående. Det är en ytlig skada - inte något som skadat min själ.

Vi har gott om kajor här på vårt område. De kommer i flockar. En ensam gråsparv satt här i häcken och tittade sig omkring. Skatorna håller sig på behörigt avstånd när kajorna kommer. Duvorna vill gärna hålla till inne i carporten och det gillar vi inte. Dom "skiter" på bilen - stora fläckar. Nu sätter sig kajorna på taket på grannhuset. Där har de överblick och kan hålla koll.

Åkrarna börjar lysa vackert gröna nu. Gödsling och regn är nog väldigt gynnsamt. Uppe i norr hör jag att snön fallit än en gång och spätt på vinterkänslan. Glad att jag slipper detta.

Igår kväll skrev jag en dikt i all hast med viss ironi.