Nere vid viken där vi har vår sommarstuga i norr

Idag var en sån dag då jag bara måste ringa en massa samtal och både ge och få information. Det innebar att jag fick sitta i flera telefonköer.

När jag kom fram på ett ställe så var det en kille som behandlade mig som om jag var en väldigt gammal person som inte skulle förstå det han sa .. det var sen jag gett mitt personnummer. Man kan bli förnärmad för mindre! Den långa sifferraden han räknade upp i slow-motion den skrev jag snabbt och kväste honom sen med att rabbla upp den i fart. Därefter tackade jag och avslutade med ett stort skratt bubblande inom mig.

I förmiddagens olika sysslor fanns även en uppgift, som jag är glad att jag klarade så galant. Man har onekligen hjälp av att ha jobbat med bank- och post tidigare. Det handlade om en internationell betalning, som innehöll ett flertal besvärande hinder för att inte tala om dessa långa haranger av IBAN och BIC och allt vad det heter. Men jag klarade av det via datorn på ett kick och då växte jag den cm som jag krympt under året. Så nu är jag 1,58 m igen!

"Eget beröm luktar illa" ... det fick jag minsann lära mig ganska tidigt i livet. Man ska inte framhålla sig själv! Men nu gjorde jag det och mina vänner säger, att jag måste försöka att ta för mig. Att inte alltid backa och hålla mig bakom. Det sitter djupt rotat, att man inte ska tro man är nåt. När jag får beröm eller komplimanger så är det fruktansvärt svårt att ta till sig det. Jag mumlar ett tack och känner mig närmast generad. Jag borde gå en kurs i att få bättre självkänsla. Ändå vet jag ju vem jag är och hur jag ser på mig själv. Men det är kanske med för stränga ögon?!

Idag var våra barnbarn här en stund. De har så roligt med sina målarböcker med prinsessor och målar länge och noga. Samtidigt pratar de med varandra om ditt och datt. Idag behövde de mina pepparkaksfigurer för att rita av när prinsessmålningen var klar.

- Tänk så kul farmor när vi bakade pepparkakor till jul!

- Ja det får vi väl göra nästa jul också om jag lever ...

- Men du ska ju leva jättelänge farmor för mina barn måste ju få träffa

  gammelfarmor också!

Ja när kan detta med barn vara aktuellt för henne? Kanske om 20 år! Då skulle jag vara över 90 år. Ja varför inte ... det kunde väl vara rimligt i dessa tider. Den som lever får se!