En kylig och frostig morgon med solsken. -7 gr. Skottårsdagen är det.

Idag är det fritt fram för giftassugna tjejer att fria! Men jag tror att de gör det ändå om det inte händer nåt övriga dagar under året. Nutidens tjejer är framåt och tar tag i det som inte verkar bli av!

Jag vaknade väldigt tidigt och steg upp när jag blev less på att ligga. Det är skönt att vara uppe och bara vara. Jag passade på att se en inspelning av "Ung och bortskämd". Det vore roligt att veta hur många av dessa ungdomar som förstår vad det betyder att "jobba och göra rätt för sig". De verkar vara rätt curlade av sina föräldrar - i alla fall vissa.

Det verkar mest viktigt med dyra kläder och en fasad så inte grannarna tror att dom är fattiga ... En tjej hade som definition på att bli rik, att man gifter sig rikt, blir berömd eller ärver. Inget om att arbeta sig upp i livet.

Mitt första riktiga jobb var som kontorist och då fick jag begära lön och begärde 500 kronor i månaden. (år 1961) Det var mycket pengar! Det räckte till hyra, mat och kläder och jag minns aldrig att jag var utan pengar. Idag är 500 kronor kanske som en tia på den tiden.

Eftersom magsjukan verkar ha fått fäste i förskolan så kommer den lilla att vara hemma tills det lagt sig. Hon kommer till oss idag och det är alltid lika roligt! Hon var så väldigt sjuk för en tid sen när hon hade denna magsjuka så nu vill ingen ha in det i huset igen. Jag kan förstå att det är mycket besvärligt när man jobbar båda och barnen blir sjuka. Men i detta fallet är det ju så viktigt att barnen är riktigt friska innan de får komma tillbaka till förskolan. De flesta har en 48-timmarsgräns. Det är minst två extra dygn hemma sen de kommit igenom den jobbigaste fasen. Det verkar vara oerhört smittsamt!!

Jag har fått lite inspiration till att röja upp sånt vi varit slöa med att hålla efter. Vi tog med oss saker vid flytten som vi inte kunde besluta oss för vad vi skulle göra med. Nu är det läge att ta tag i det och inte skjuta på allt. Jag har plockat ihop "ge-bort-hög, kasta-hög och behålla-hög". Än finns det mycket att gå igenom ...

Igår blev en ännu en stavpromenad fast utan sällskap. Jag mötte i alla fall några trevliga människor som jag pratade bort en stund med. Det är roligt att man känner igen och är bekant med en hel del nya personer efter dessa dryga 2 år vi bott på platsen. Sen är de så trevliga att man alltid hälsar på varann när man möts ute. Kända såväl som okända. Kanske är det för att vi bor i en by där man som "utböling" lätt blir igenkänd.

Vi tycker det är roligt i alla fall! Även barnen ropar hej och det värmer ett gammalt hjärta!