Äntligen blev barnbarnen så friska att vi kunde få träffas! Det blev en härlig eftermiddag med mycket prat, skratt och annat. Det är så fantastiskt att få uppleva deras kloka tankar och deras härliga kramar.

Vilken underbar lycka att man får vara med och dela deras liv!

Idag har jag gjort något som inte är så fruktansvärt roligt men nödvändigt. Jag har tömt hela kylen, plockat ut allt som går att diska och så har jag rensat bort det som "kommit på sidan". Nu har jag en väldigt ren och fräsch plats klar för det som ska inhandlas imorgon. Jag torkar ju ur och håller efter varje vecka men ibland behövs det en grundligare genomgång.

Jag älskar ju min bok "365 tankar för sinnesro" som jag läser varje morgon. Det är så kloka saker som står där och många gånger så talar de direkt till mig. Idag den 24 februari när Mattias och Mats har namnsdag, så står det så här i boken:

"I begynnelsen var ordet. Är det något som förstör och ödelägger våra relationer så är det hur vi slarvar med vad vi säger. Våra hala och vassa tungor som vi låter slinta och inte är vaksamma på. Ord har en skapande effekt. Ett förfluget sårande ord någon sagt till oss eller om oss kan i ett svagt ögonblick hemsöka oss gång på gång, som ett eko från det förflutna. På samma sätt kan ett varmt och vänligt ord förändra en situation fullständigt."

Visst är det sant, allt som står där. Ord är som skarpa svärd läste jag en gång. Då förstår man att det är viktigt att vara varsam med orden och inte låta dem flyga ut och såra någon. En del har svårt för att få fram de ord de vill säga medan andra pratar obehindrat på både in- och utandning. Frågan är ändå vem som får mest sagt vad gäller ordens innehåll ... Ett vänligt ord är aldrig fel. Ett uppmuntrande ord likaså. Ibland undrar jag varför det är så svårt att ge någon annan beröm, säga att man delar deras glädje i något sammanhang eller bara berätta att man tycker mycket om personen och känner respekt och beundran.

Alla är duktiga på något och jag tror att det stärker att få veta, att det man gör är bra. Vi har alla olika gåvor och behövs i vår värld.

Någon är duktig på matlagning, bakning eller handarbete. Andra är duktiga på att måla tavlor, rita eller skriva texter och böcker. De som tar hand om våra barn och åldringar är beundransvärda. Säger vi det till dem? Det finns alltid något eller någon som man bör uppmuntra och säga något positivt till.

Jag läste idag att Marcus Birro fick uppskattning av en kassörska på ICA, som ville hälsa på honom och berätta att han skriver så bra och det tycker även hennes bekanta. Detta gjorde honom så glad! Jag förstår att han verkligen tog detta till sitt hjärta.

I norr när jag bodde där så skrev jag ofta i vår lokaltidning och fick in många texter och dikter. Det hände faktiskt att jag fick telefonsamtal från okända som ville tacka mig. Likaså ute på stan så mötte jag några då och då som jag kände till och som ville tacka och säga att något jag skrivit kändes i deras inre. Deras uppmuntran gick rakt in i mitt hjärta och värmde så gott!

Var generös och beröm, uppmuntra och tacka de personer som du tycker gör något som du uppskattar! Du kommer att må gott själv och det är ju så sant som det är sagt, att "delad glädje är dubbel glädje".