Igår kom den här bilden till mig från en av mina yngre systrar. Bilden föreställer vår farmor Anna Karolina. Om jag inte minns fel så är hon född 1881 och dog 1945. Jag minns henne i olika fragment och det är samma minnesbild som alltid kommer fram. Jag var bara drygt 2 år när hon dog efter att ha varit hos oss under en tid men hamnade på Uddevalla sjukhus där hon slutade sina dagar.

På bilden ser jag en vacker ung kvinna med bekanta drag. Hela hon är ståtlig med sin klädsel och sina ringar i öronen. Frisyren är tidsenlig och hennes blick påminner om min far.

Anna Karolina gifte sig med min farfar Bengt och de emigrerade till Kanada för att skapa sig en framtid där. "Ben and Anna".  De byggde upp en liten farm och min far föddes där. De bodde kvar tills det var dags för min far att börja i skolan. Då återvände de till Sverige igen.  

En kort tid efter hemkomsten så avled farfar och farmor stod där ensam med min far. Under alla åren arbetade och kämpade hon för att de skulle leva ett drägligt liv. De bodde i ett eget litet hus och farmor var en s.k "kalaskokerska", som ställde upp vid större kalas och såg till att det blev mat på bordet. Hon var en stark kvinna och respekterad för den hon var. Hon gifte aldrig om sig utan skapade livet utifrån sina förutsättningar som ensamförsörjare. Min far bodde kvar i sitt föräldrahem även i vuxen ålder. Det behövdes en karl i huset för att sköta om de tyngre sysslorna. På dagarna arbetade han på sågen först och sen körde han ut och sålde charkuterier. De sista åren innan han gifte sig, studerade han till predikant i Uppsala.

När min far så småningom gifte sig, flyttade även min mor in hos min farmor. Det var inte så lätt för mamma, att bo med sin svärmor och inte riktigt känna, att det unga paret hade ett eget hem och liv. Två av oss syskon föddes under den tiden de bodde hos farmor. Sedan flyttade mina föräldrar till västkusten och där byggde de sen upp sitt eget liv.

Jag har berättat om detta i min bok "Flickan med änglahåret" som finns att köpa hos alla bokhandlare på nätet.

När jag ser på bilden av min farmor så känner jag stor samhörighet och jag hade önskat, att hon fått leva längre så jag fått lära känna henne som mina barnbarn idag får lära känna mig. En av minnesbilderna är, att hon ligger på sin säng där hemma hos oss. Det berodde nog på, att hon inte var frisk och orkade med allt. I min ägo finns hennes klocka, som min far gav mig en gång som ett minne. Jag har även ett inramat foto av henne. Men då var hon många år äldre än på den bild jag fick igår.

 

Veronika

8 februari 2016 09:24

Vilket underbart tidsenligt fotografi! Det är det som berättar om hur folket var klätt och hur man skulle uppföra sig hos fotografen. När jag ser på bilden skenar min fantasi iväg om vem hon var och hur livet såg ut och att läsa vad du skrivit om henne gör mig intresserad.

Det finns människor i vår släkt som man absolut vill ha i vår samtid tyvärr omöjligt men tänk om. Tänk om man kunde resa i en tidsmaskin och träffa dem i rätt tid.

Tänk om...

Kram vännen min

http://ordochingavisor.bloggplatsen.se

skrivmoster

8 februari 2016 10:44

Min farmor var en intressant kvinna som reste ut i världen för att följa sin man och om möjligt skapa sig en bättre tillvaro. Hon var en stark kvinna!

Tack för att du läste och lät mig höra vad du tänkte! Kram

 

Nyckelpigan/Barbro i Piteå

8 februari 2016 10:51

Vilken ståligt vacker kvinna din farmor var. Väldigt vackert foto och fin berättelse som du förmedlar till oss. Tycker det är viktigt det här med att man vet lite om sin egen historia och släkt - intressant är det. Ibland har jag tänkt att släktforskning skulle vara kul att hålla på med, men det tar väl tid också.

http://nyckelpigan-i-norr.bloggplatsen.se

skrivmoster

9 februari 2016 08:28

Jag tycker också att det är väldigt roligt att ha kvar foton och veta lite om sin släkt som inte längre är i livet. E har släktforskat och han gjorde det på sin fars sida ner till 1600-talet. Mycket intressant!!

Ha en fin dag!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nära mitt hjärta bär jag nyckeln in till stillhetens rum där osagda ord hänger i taket tänkta tankar svävar tystnaden andas och själens vatten blir till en stilla krusning ©Skrivmoster ...

Förra veckan hade jag många aktiviteter inbokade. Det var enbart av det trevliga slaget. Bl.a. så startade vår symötesgrupp upp för hösten. Det var länge sedan vi sågs så det blev en trevlig träff.  Torsdag var det surströmmingsdags med vänner/gran...

Så härligt att dessa gråvädersdagar är över för denna gången. Det känns underbart att vakna till solsken.  Idag längtar jag ut.    Som vanligt så läste jag nyheterna på morgonen. Inte är det någon upplyftande läsning precis. "Fyra skottlossning...

"Ta vara på livet medan du har det" - detta läste jag i en tidning igår. Viktiga ord, eftersom vi inte vet från dag till dag hur länge livet varar. Själv har jag för vana att varje kväll tacka för dagen jag fick. I min ålder är det så, att man verkli...

När jag hade lagt mig igår kväll så hörde jag "konstiga" ljud från altanen. Det tjöt i ventilen och så var det nåt annat som jag inte kunde komma på. Regnet smattrade förstås. I morse fick jag se... mina stolar på altanen var ute på drift. En låg ned...