Igår var det mannens födelsedag och vi hade en hel del telefonsamtal som förgyllde hans dag halva dagen. Den andra halvan var det våra goda grannar som kom på fika och vi hade en väldigt trevlig eftermiddag. När de gått fanns här vackra blommor som påminner om dagen som var. Maken var väldigt tacksam över alla som kommit ihåg honom på hans "jämna dag" som egentligen var ojämn.

Nu är äldsta barnbarnet här och det är inte många lugna stunder eftersom hon har gott om fantasi och ska göra nya grejer hela tiden. Hon är en frisk fläkt i huset ... Har ni provat att ha en snart 7-åring i knät och försöka skriva och samla tankarna? Det är inte så lätt så därför blir det inte mycket skrivet idag. Jag får ägna mig åt henne och dessutom är det snart dags att laga lunch.

Vi hade så kallt igår kväll -19 gr. Men idag är det bara drygt -2 gr.

Medan jag skriver så sitter hon och läser högt det jag försöker plita ner. Man kan inte annat än skratta ..

"Hjärtat är den djupaste delen av vår varelse" är innehållet i dagens tankebok som jag läser varje morgon.

En ny dag med en temperatur på -6 gr. Himlen ser gråmulen ut. Dagen har inte ljusnat helt. Det är vintrigt i och med den snö vi fått. Buskarna är så vackra när de är snöklädda istället för spretigt bruna.

Idag är det dags för att åka till lilla staden och handla så vi får fylla upp i kyl och skafferi. På eftermiddagen är det dagträff och vi har planerat att vara med där idag. Bl.a ska det visas bilder från någon resa tror jag det var.

Härskarteknik är ett ord jag inte tycker om. Det betyder att någon "sätter sig på dig" på ett eller annat sätt. Du kan bli förlöjligad, osynliggjord, ställas utanför eller påföras skuld eller skam.

Jag läste om hur Gösta Ekman "tog över" istället för att hylla Birgitta Andersson som fått pris och fokusera på henne. Det gav en besk eftersmak. Han skulle ju "hålla tal till henne" men valde istället att berätta en historia och själv hamna i ljuset.

Ämnet är egentligen oerhört stort och är du intresserad kan du kolla t.ex denna länken

http://www.dn.se/insidan/elaines-sju-olika-harskartekniker/

Man funderar ibland över varför somliga har så lätt för att "sticka till" och även på ett förfinat sätt trycka ner en medmänniska. Vi kan även själva inbjuda till olika tråkiga beteenden mot oss genom att nedvärdera oss själva och inte våga stå upp för vår åsikt eller för det vi är bra på.

I min bok 365 tankar för sinnesro, handlade det idag om att vi alla gärna vill ge sken av att vi är så framgångsrika och lyckliga. I själva verket är det många gånger en fasad. Vi är rädda för att någon ska skrapa på ytan och hitta den lilla människa vi inombords är. Vi har alla våra svagheter och brister. Istället för att fortsätta att putsa på ytan skulle vi mötas och våga prata om det som inte alltid är så bra. När någon frågar oss "hur är det?" så svarar vi oftast "det är bara bra". Även om det inte är det. Men vem orkar och vill lyssna på det som är de innersta tankarna om hur livet verkligen är just då? Vi borde mötas i ärlighet och våga prata om det som inte alltid är rosenrött. Men då krävs att någon vill lyssna ... och att man delar sina tankar och känslor.

En gammal bild som visar snötäcket som idag är betydligt mera om än inte mycket ...

Landskapet är vitt ... nysnö som lyser kritvit. Temperatur kring nollan. Uppe i norr hör jag om -30 gr. Det är kallt det vänner! Jag vet för jag har provat på.

Idag startar soppluncherna och vi har bestämt oss för att åka dit. Det är alltid trevligt att träffa gamla bekanta och äta tillsammans.

En sorg har smugit sig in igen då vår granne vägg i vägg har fått sluta sina dagar. Hon har varit på ett äldreboende det senaste året och hennes man (en i vårt gårdsgäng) har besökt henne så gott som dagligen i timmar. På senare tid blev hon sämre och på söndag somnade hon in stilla. Jag fick förmånen att känna henne under ca 2 år och hon var en mycket fin och trevlig person. Vi har haft små stunder tillsammans som jag behåller i mitt minne.

Jag saknar min kära syrsa väldigt mycket för hon var en så underbar vän. Nog visste jag att hon levde på lånad tid, det sa hon ofta. Ändå var det som en överrumplande händelse när hon lämnade livet. Det är nu 2 mån. i det närmaste sen jag fick budet. Det känns svårt att se på bilder av henne och veta, att hon är borta.

Idag läste jag i min bok som jag gör varje morgon - "365 tankar för sinnesro" - om att "livet ständigt läks, återskapas och föds på nytt.

Allt bildar en gåtfull väv, ett mönster och en mening."

Ibland har man svårt att se meningen med det som händer. Vi förstår inte. Men det är nog inte meningen heller att vi ska förstå allt.

Har man tur får man då och då se en luftballong sväva förbi här.

En gråmulen morgon med några minusgrader. Det ser ändå "gråkallt" ut som vi säger i norr. Det är en vinterbild som möter mig när jag tittar ut. I och för sig har vi inte mycket snö men det är vitt i alla fall.

Dagens progrm innehåller hämtning vid skolan av 6-åringen. Hon ska få vara här i eftermiddag. Den yngre är på bättringsvägen från sina många vattkoppor. Hon har haft det kämpigt. Om de tyckte den äldre hade många koppor så var den yngres betydligt flera. Så detta kliande ...

På torsdag är det mannens födelsedag och då brukar vi träffas i gårdsgänget och fika tillsammans. Hoppas att alla kan vara med i år ... en man har sin fru på äldreboende och hon är för tillfället mycket sjuk. Vi vet inte hur det slutar ... Det är sorgligt när någons liv förändras så det inte går att bo hemma tillsammans. Nu är han hos henne ständigt i den svåra situationen som uppstått.

Vart vi än oss vänder så finns det nya historier och levnadsöden. Alla har något att berätta ... alla upplever nya och oväntade händelser. Vi får leva i nuet och vara tacksamma för alla glädjeämnen, som förhoppningsvis ska hjälpa oss när svårigheterna dyker upp. Det är inte lätt att "ställa om sig" och foga sig i det som är. Medan allt snurrar på och inget stör den bild som vi tror är beständig, så är livet lätt att leva. Om vi försöker att acceptera det som blir, känns det bättre än att tänka på det man hade men som inte längre finns kvar. "Sörj inte det du saknar utan gläds åt det du har" ... En bra uppmaning som kräver en del av dig som människa!

Jag läste om en person som vunnit ca 45 miljoner på Postkodlotteriets Grannyra. Ohyggligt mycket pengar ... Hon är 70 år hon som vann. Jag har läst många inlägg med skiftande uppfattningar om det hela. Den svenska avunden lyser igenom, många tycker hon är för gammal för att vinna (!!) och en del tycker att man ska dela upp vinsten och glädja många istället. Ja det kan jag nog också tycka. Men ... om DU vann denna summa, skulle du då inte ändra uppfattning och tycka, att "nej här ska inte delas nåt, jag vann ju!" Man har ju alltid hål att stoppa i, barn och barnbarn att ge till och även behjärtansvärda organisationer kan väl få en slant. Var och en får ha sin egen uppfattning men det kan vara läge att kanske tänka till lite ...

Jag vann en gång i ett lotteri inte bara en gång utan tre gånger. Det var div. små saker och lotten kostade 5 kr. Jag hade köpt för 40 kr. När jag vann tredje gången och gick fram, var det nån som tyckte att jag skulle ha "stått över" till förmån för någon annan. Men ... ska jag ha dåligt samvete för att jag hade tur och fick vinna? Hur många gånger har inte jag suttit där utan en enda vinst medan någon annan hämtat flera vinster?! Är det ett lotteri så är det. Det är bara turen som spelar in. Likadant med alla lotterier vare sig man vinner 45 milj. eller en ljusstake. Har du tur så har du!

Vad tycker ni?

Hela livet är ett lotteri. Somliga har mera tur än andra i olika hänseenden. Det gäller på de flesta områden. Någon kan få multisjukdomar medan andra går helt friska till långt upp i åren. En del drar ständigt nitlotter medan andra har tur i det mesta. Ingen vet något om sin framtid. Den kommer i en eller annan skepnad.

Idag fyller mitt första syskonbarn 50 år och det är helt ofattbart! GRATTIS Per där du befinner dig!

Morgonen är lite grå och temperaturen ligger på dryga -7 gr. Inget att klaga på. Det känns bättre i ryggen så fort jag kommer upp och kommer igång. Att vända sig i sängen är ett gissel för tillfället. Det brukar gå över och det hoppas jag på även denna gången. Allt har sin tid ...

Igår hade vi en trevlig eftermiddag och tidig kväll hos goda vänner från norr, som bor här nere. De bjöd på middag och kaffe med toscakaka och det var jättegott. Det allra bästa är att få träffas och prata om olika saker i livet. De har båda ett lyssnande hjärta och medmänsklig värme.

Idag har jag läst om olika sätt att finna en tro. Många säger "jag är inte religiös men något måste ju finnas" ... Enligt författaren till boken så är det kanske ett bättre utgångssätt att finna en tro och fördjupa den.

Mina tankar är idag tillsammans med en god vän, som efter fem års studier idag prästvigs i Luleå Domkyrka. Hon började läsa när hon var 45 år och har klarat denna långa utbildning på ett strålande sätt. Heja Maggan!! Hon blir en bra präst och har stor erfarenhet av människokontakt och kristet föreningsliv med sig.

Ni kan inte gissa vad vi ska äta idag ... något som jag verkligen älskar! LUTFISK!! Jag ska ta igen det jag förlorade förra julen då det inte blev lutfisk en enda gång! Från min barndom på västkusten så minns jag så kul det var att springa under långan som var upphängd och fladdrade i vinden för att torka. Jag föddes upp på fisk! Torsk och torsklever var mina favoriter. Därför sitter det kvar i blodet, att fisk är fantastiskt gott. Numera är det lax som tillhör favoriterna med torsk som klar tvåa. För att inte tala om surströmming ... Nej nu får jag ge mig!

Bilden tagen av Fotoakuten (gratisbild)

Det första jag fick syn på idag när jag tittade ut var en koltrast som satt uppe på häcken mellan våra uteplatser. Jag skyndade efter telefonen för att ta ett kort men motivet hann förflytta sig för långt bort för att det skulle bli något av bilden. Jag trodde att den är en vårfågel men den kan tydlingen övervintra om den håller till där det finns något att äta. Enligt gammal folktro så ska det bli väderomslag ifall man ser en koltrast på vintern. Gärna för mig ... bara det är åt "rätt håll" så att säga! Vacker fågel mot den vita snön i alla fall.

Min kropp bråkar med mig så jag har så svårt att vända på mig i sängen. Det är rygg och höfter som gör ont och jag förstår, att om man i min ålder håller på och klättrar upp och ner på stolar för att fixa gardiner och sen kör runt med dammsugaren i hela lägenheten, så protesterar vissa kroppsdelar. Gör det då tänker jag och har inga planer på att ge upp. Det är bra för kroppen med rörelse och kanske det blir bättre om man vänjer kroppen vid små överraskningar då och då. Det är så lätt att man stelnar till märker jag. Så länge det är möjligt så ska jag försöka att hålla på med mina speciella små "gymnastiska övningar". Jag är rätt så stolt över att jag har hyfsad balans för jag kan stå på golvet på ett ben och få ner benet i rätt byxben!! Många föredrar att sitta ner och klä på sig men det är inget som jag har börjat praktisera än i alla fall. Det jobbigaste är att böja sig ner - speciellt med en arbetsskadad bröstrygg som känns som pansarplåt. Märkligt nog kan jag fortfarande böja mig ner med raka ben och lägga handflatorna i golvet! Det testar jag då och då ...

Nog med gympa nu! Jo förresten.. glöm inte att köra hjärngympa också! Det är minst lika viktigt!!

Idag har jag läst i min julklappsbok 365 tankar för sinnesro, om det gudomliga. Om vi människor har det gudomliga - kärleken - inom oss, så är vi med och försöker göra vår värld bättre, genom våra handlingar. Varje gång som vi på något vis vänder oss bort från det gudomliga, så bidrar vi till världens ondska. Människan är Guds avbild och eftersom Gud är kärlek så är kärleken en del i oss människor. Vi har fått en gåva som vi ska förvalta på bästa sätt.

d  

Detta är den fina snögubben/isbjörnen som sonhustrun och barnbarnen byggde med stor möda.

Den fick stå kvar utanför vårt vardagsrumsfönster ca en vecka innan någon illasinnad person knuffade omkull

den mot vårt fönster. Missade med några cm. Gissa om det var ett par gråtande flickor, som såg förödelsen.

Vi såg någon med en hund ... även spåren ... Synd att det var så mörkt!

I dag vaknade jag och tittade på termometern eftersom jag visste att det skulle vara kallt. -22 gr. Det är kallt det!

Det är fantastiskt vackert ute med sol som gnistrar i det tunna snötäcket.

Jag stack ut kameran genom entrédörren ...

Oturligt nog så upprepar sig samma fenomen som förra fredagen - vårt kallvatten i kökskranen har frusit.

Vår hyresvärd blev inte glad - och inte vi heller. Men han skulle skyndsamt ordna det för att det inte skulle bli någon värre skada. Det är inte kul när sånt här händer. Men vi är de enda på området som drabbats. Nu får vi hämta vårt vatten i badrummet.

Man får vara glad över att det inte är vår sak att åtgärda det om hänt. Därför är det skönt att vara hyresgäst när inte förmågan är lika intakt som den varit förr. Ålder och sjukdom ställer till det. Förr fixade mannen det mesta men idag orkar han inte. Det räcker att göra en liten insats för att orken ska vara slut.

Fredag .. det var det ju nyss! I min värld tycker jag att veckan består av måndag och fredag. Övriga dagar försvinner så fort förbi.

Det är lugnt och stillsamt på vägen idag. Inte mycket trafik alls. Inte ens skatorna är synliga. Jag såg nyss en liten fågel som försökte komma in vid tegelpannorna på en farstukvist. Det är nog väldigt kallt för en så liten kropp.

I tidningen kan vi läsa om vad makt kan ställa till med. Man förlorar på nåt vis omdömet och slarvar bort både pengar och anseende. Det är inte svårt att förstå mångas ilska och känslor av maktlöshet i det läget. Vem kan man lita på? Det är bra att det kommer fram i ljuset och jag antar, att det kan bli mera som bör synas under lupp.

Nu kom vår hyresvärd och ska upp på vinden och börja tina upp röret så vi får vårt vatten. Solen gör att det är bara -4 gr i solskenet . Det är en behaglig temperatur! Då är det nära till takdropp!!

Idag skiner solen och det är KALLT! Det var -16,7 gr för en stund sedan och det är bland det kallaste vi upplevt här nere i Småland sen vi kom hit. Snön ligger kvar även om det är bara ett tunt täcke. Det ser vintrigt ut!

I går kväll var vi bjudna till våra vänner "fyra dörrar bort" på en onsdagsfika. Det blev härliga smörgåsar av croissanter fyllda med smaskiga röror och grönt. Himmelskt gott!

Sen kaffe och kakor. Det svåra är att balansera det hela när man blir bjuden och helst inte låta ögonen bestämma så man tar om och tar flera av läckerheterna. Tack Hanna och Miro!

"Det goda mötet" är ett känt uttryck och det är väldigt värdefulla ord, som passar in på härliga vänner och den gemenskap man får dela.

Jag tycker att ovanstående ord passar ypperligt in på det program, som jag såg i TV igår kväll. Lars Lerins möte med Anni-Frid Lyngstad! Vilket behagligt och finstämt program det var. Denne försynte och ödmjuke man, som på ett mjukt sätt lockade fram orden utan att bli påträngande. Han hade fingertoppskänsla och det blev så kärleksfullt och medmänskligt mellan de två. Jag blev djupt berörd och tycker ännu mera om honom även om jag sen förr verkligen har tagit honom till mitt hjärta.

Min svägerska har träffat honom i en bokhandel där han signerade böcker och fick ett foto med honom. För länge sen visade TV ett program med honom där han bl.a träffade sin nuvarande sambo "Junior" och jag "föll" för Lars direkt. Han har haft en jobbigt liv periodvis som han berättade om igår bl.a Men jag högaktar honom för att han tog sig igenom och får visa den han egentligen är.

Om ni inte sett gårdagens program så har ni chansen att se övriga möten som väntar.