Bilden tagen av Fotoakuten (gratisbild)

Det första jag fick syn på idag när jag tittade ut var en koltrast som satt uppe på häcken mellan våra uteplatser. Jag skyndade efter telefonen för att ta ett kort men motivet hann förflytta sig för långt bort för att det skulle bli något av bilden. Jag trodde att den är en vårfågel men den kan tydlingen övervintra om den håller till där det finns något att äta. Enligt gammal folktro så ska det bli väderomslag ifall man ser en koltrast på vintern. Gärna för mig ... bara det är åt "rätt håll" så att säga! Vacker fågel mot den vita snön i alla fall.

Min kropp bråkar med mig så jag har så svårt att vända på mig i sängen. Det är rygg och höfter som gör ont och jag förstår, att om man i min ålder håller på och klättrar upp och ner på stolar för att fixa gardiner och sen kör runt med dammsugaren i hela lägenheten, så protesterar vissa kroppsdelar. Gör det då tänker jag och har inga planer på att ge upp. Det är bra för kroppen med rörelse och kanske det blir bättre om man vänjer kroppen vid små överraskningar då och då. Det är så lätt att man stelnar till märker jag. Så länge det är möjligt så ska jag försöka att hålla på med mina speciella små "gymnastiska övningar". Jag är rätt så stolt över att jag har hyfsad balans för jag kan stå på golvet på ett ben och få ner benet i rätt byxben!! Många föredrar att sitta ner och klä på sig men det är inget som jag har börjat praktisera än i alla fall. Det jobbigaste är att böja sig ner - speciellt med en arbetsskadad bröstrygg som känns som pansarplåt. Märkligt nog kan jag fortfarande böja mig ner med raka ben och lägga handflatorna i golvet! Det testar jag då och då ...

Nog med gympa nu! Jo förresten.. glöm inte att köra hjärngympa också! Det är minst lika viktigt!!

Idag har jag läst i min julklappsbok 365 tankar för sinnesro, om det gudomliga. Om vi människor har det gudomliga - kärleken - inom oss, så är vi med och försöker göra vår värld bättre, genom våra handlingar. Varje gång som vi på något vis vänder oss bort från det gudomliga, så bidrar vi till världens ondska. Människan är Guds avbild och eftersom Gud är kärlek så är kärleken en del i oss människor. Vi har fått en gåva som vi ska förvalta på bästa sätt.