Det ligger kvar lite snö fortfarande eftersom det är ett par minusgrader under natten. Solen skiner och vinden leker ystert som oftast. Jag hoppas komma igång med bloggen på det nya året och få lite ordning på  det som inte är gjort än. Jag är inte helt nöjd heller med mina färginställningar och sånt men det ska väl också bli.

Idag får man summera året som gått och det har varit ett turbulent år på många sätt och vis. Oron ute i världen har varit oerhört skrämmande och orsakat mycket lidande och nöd för många. Våldet eskalerar hela tiden även i vårt land.

Vi har fått "vänja oss" vid att det sitter tiggare överallt och vädjar till vårt samvete. Stora skaror av flyktingar har vi sett lämna sina land och ge sig ut på otrygga och omänskliga färdsätt som många gånger slutat med en grym drunkningsdöd eller annat, som orsakat deras död. Folk skor sig på andras olycka ... det är samvetslöst.

I vårt land har vi fått många nya människor, som hoppas på att få stanna här och leva ett drägligt liv. Stor medmänsklighet har visats från de allra flesta som ställt upp och försökt att ordna för dessa flyktingar, som kämpat under lång tid för att nå sitt mål - vårt land.

På det personliga planet så har det varit både glädje och sorg. Glädjen över våra barn och barnbarn och att vi har varandra. Sorgen över att mista en mycket nära och kär vän, som lyckligtvis orkade åka hit i somras så vi fick träffas. Hon lämnar ett stort tomrum efter sig och det går inte förstå, att hon är borta ...

Vi kämpar med mannens sjukdom och hoppas att den ska hålla sig i schack och inte få ett snabbare förlopp. Vi får leva dag för dag ... ta vara på det som känns positivt och njuta av det.

Ett nytt år ... ett helt oskrivet blad. En del blir vad vi gör det till - annat kan vi inte påverka. "Allt ju vilar i min Faders händer, skulle jag som barn väl ängslas då?"