Hopp om livet även om jag känner mig väldigt trött och påverkad än. Hostan skräller, snuvan rinner och kroppen värker. Men febern är nog borta nu. Jag vilar och sover mig i form. Har aldrig sovit så mycket osm jag gör nu - flera gånger om dagen. Orkar inte bry mig om bloggen nu men ville ändå skicka er alla en hälsning!

Återkommer när jag är frisk igen!

  Hälsningar en tidig söndagmorgon med strålande sol och -10 gr. Jag har fått en besvärlig rethosta och ont i kroppen. Gårdagens loppis var helt värdelös och ingen som helst köplust bland besökarna. Många gick varv på varv och bara tittade. Vi som hoppades på att få sälja, nu när de flesta fått sin lön!!

För min del är loppisen nu ett avslutat kapitel. Kanske kan det bli till sommaren en solig dag utomhus ...

Jag känner inte lika stor motivation för bloggen heller för det är ett fåtal nya som tillkommer. Det är NI trogna läsare som fått mig att fortsätta. Ändå känns det inte som att det finns något större intresse generellt sett.  Nu får jag fundera på vad jag ska göra. Hur som helst kommer jag att ha en bloggvila under hela maj månad. Då ska jag ägna min tid åt barnbarnen.

Ha en fin söndag alla kära läsare!

   Vintern fortsätter sin framfart trots att man skulle önska att den drog sig tillbaka en aning och insåg, att den har gjort sitt. Det snöar med andra ord och är väldigt väldigt vintrigt!

Idag ska jag tillbaka på loppis och försöka med det som inte gick förra gången och lite extra också. Man kan ju alltid hoppas! Om köplusten är lika stor som min säljlust så kommer det att gå bra!!

Av det lilla kan det bli det stora ... Jag "vann" en trisslott idag i vår dagstidning som belöning för texter jag skickar in till läsarsidan. Har man tur kan den vinsten bli något väldigt stort!! Men då krävs tur! Även här får man leva på hoppet!

Vad skulle vi göra om vi inte hade hoppet? Man längtar och hoppas hela tiden. Alltid är det något som man ser fram emot, hoppas på och längtar efter. Det kommer stunder med bekymmer, som man hoppas ska lösa sig. Om vi inte hoppas längre, så blir det ganska tomt. I hoppet finns en förväntan och i en förväntan finns det också en längtan. Allt följs åt och samverkar.

Ni har nog läst den förr, men jag tar den en gång till. En dikt ur min bok "Längtans blåa trådar".

"Längtan spinner ljusblå trådar

kors och tvärs

trådar som vibrerar

av hoppfullhetens tillit

Längtans trådar spinns

till bristningsgränsen

När längtan infrias

brister trådarna -

ut i en symfoni"

Först, gårdagens dikt- och textuppläsning på Livsgnistan gick jättebra! Det var väldigt uppskattat! Det värmde i hjärtat, att höra att orden gick in och lade sig tillrätta.

När man skriver är det som att gå på en tunn isskorpa. Orden har kanske betydelse för mig, men vad känner de som läser? Når jag ut med det jag tänkte?

Den respons man möter blir som växtnäring till ny sådd och skörd. Allt behöver inte vara ros utan bara orden "jag läser det du skriver", ger en lätt dusch och håller jorden fuktig.

När jag växte upp, var det fult att "skryta", att säga något bra om sig själv. Om jag nån gång försökte, minns jag att jag blev tillsagd. Det var inte rätt att ha höga tankar om sig själv. Därför kan jag nu säga, att jag har väldigt svårt att "berömma" sig själv även tyst inombords, eftersom det sitter en på axeln och ständigt påminner om, att "inbilla dig inte nåt" ...  Det är något som alltid följer med. Jag har lätt för att förminska mig själv och efteråt blir jag arg på mig, som faller i den gropen. Igår hände det ... utan att jag tänkte på det så bara kom det. I gruppen fanns en man med, som är författare och fått sina texter och böcker utgivna. Där satt jag med mina två böcker, som jag varit så stolt över. Plötsligt var de inte värda nåt utan jag nästan "skämdes" över dess enkelhet. Vad hade jag att komma med mot han? Naturligtvis möttes jag av vilda protester från de övriga. Jag blev tvungen att morska upp mig och säga - "detta är mina böcker som jag själv har gett ut och jag har faktiskt varit duktig!" Då fick jag applåder! Inte var jag för det speciellt bekväm i situationen ...

Idag lär vi våra barn deras värde och att inte låta sig trampas på. Vi lär dem öppenhet och försöker ge dem framåtanda och stolthet över den de är. Vi äldre får hela tiden lära oss att "ta för oss" och inte ta ett steg bakåt i olika situationer. Den uppfostran som vi fick var efter de normer som fanns på den tiden. Föräldrarna gjorde inga medvetna fel. Man skulle som barn finnas till men helst inte synas och höras. Alla behöver en knuff i rätt riktning. Oftast får man knuffa sig själv och inte är det så lätt. Den uppfattning man har om sig själv och de förtjänster man tycker sig ha, finns oftast inombords och motas ibland bort av denna Jante, som är en envis följeslagare.

Man kan öva på att höja sin självkänsla genom att:

Ge dig själv en klapp på axeln ibland, säg till din spegelbild, att du är bra och duktig! Det känns konstigt men är en bra övning. Glöm aldrig bort, att just DU är viktig, för ingen är som du!

I morse kom storken! En stolt far berättade rörd i TV för hela Sveriges befolkning, att nu är en liten prinsessa född! Gratulerar till den glada och lyckliga tilldragelsen! Jag läste att Viktoria är född på en torsdag och så blev det även för lilla prinsessan!

Han vädjade om förståelse för, att de tre nu gärna vill ha lite lugn och ro och få njuta av händelsen. Tänk så jobbigt, att man måste be om det! Men är man kunglig, så är man "allas egendom" verkar det som. Kul att det är över och gick bra. Jag gillar verkligen detta unga par, som är "För Sverige i tiden". De har gett kungahuset ett nytt ansikte!

Snötäcket har vuxit med ännu några centimeter under veckan. Det känns som att bo i ett landskap av maräng med stora toppar!

Har ni hört talas om SM i snöbollskrig? Inte det ... men till helgen så arrangeras det i Luleå i alla fall.

Yukigassen heter det och betyder snöbollskrig!

Jag läste att 16 lag kommer att delta och att årets tema är eld och snö. Förutom snöbollskriget så anordnas på kvällen svenska studentmästerskapet i fyrverkeri.

Jag kan garantera, att de inte kommer att lida brist på snö till snöbollskriget!

Själv ska jag idag prata om mitt skrivande och skrivande i allmänhet på vår träffpunkt Livsgnistan.

Tillsammans med en skrivarvän ska jag hålla i programmet. Vi kommer även att läsa några av våra dikter och texter. De som har egna texter är välkomna att dela dessa med oss. Det blir roligt att få prata om det som är ett stort intresse för mig. Jag har gjort det tidigare och det blev mycket uppskattat.

För er som läste gårdagens inlägg och hörde om fettisdagsfesten, som jag berättade om, kan det kanske vara kul att veta, att vi var ca 100 personer som deltog. Många barn och deras föräldrar förstås eftersom vissa av barnen var medlemmar i barnkören. Det var roligt att lyssna till deras sånger, se små drama spelas upp och allmänt glädjas åt liv och lust!

Semlorna och bullarna hade en strykande åtgång!

Idag skiner solen och det är bara ett par minusgrader. Själv ska jag förbereda mig inför morgondagens program på Livsgnistan, där jag ju tillsammans med en manlig skrivarvän, ska berätta om mitt skrivande och läsa något av det jag skrivit. Förhoppningsvis ska jag också få njuta av solen en stund.

Ni som kanske inte vet det - Idag är det INTERNATIONELLA BROTTSOFFERDAGEN!

Det anordnas manifestationer av olika slag runt om i landet. Många frivilliga arbetar inom denna organisation för att sprida kunskap om våldets verkningar. Vi får aldrig tystna och glömma. Är du intresserad kan du titta i er egen ortstidning, så kanske där står om vad just din stad gör för att hedra brottsoffren idag.

Dessa rader skrev jag en gång för många år sedan:

Jag retar mig på, att jag retar mig på sånt, som inte är något att reta sig på

Jag skrattar åt sånt, som det inte alltid är så mycket att skratta åt

Jag gråter med de som gråter för deras känslor blir mina

Jag gläds med mina vänner när de bubblar av glädje och lycka

Jag avundas ibland människor "med tur", som vinner stora pengar

Jag ler mot dig fast du inte känner mig. Ibland ler du tillbaka

Jag är jag, den jag är och kan inte vara någon annan

Idag handlar det nog mycket om semlor eftersom det är fettisdag! Jag har tjuvstartat i år och redan ätit ett par stycken. Det brukar jag inte göra ... men frestelsen blev för stark!

Ikväll ska vi på en fettisdagsfest med sång av barnkörer. Vi ska hjälpa till att servera semlor till alla som kommer. Det kan bli bortåt 100 personer. Kul!  Konstigt nog ... så finns det personer som inte tycker om semlor. Då får de istället äta av de bullar, som jag ska baka idag och ta med mig. Så det kommer jag att syssla med så fort jag kommer igång på allvar.

Mina egna minnen från barndomens fettisdagar är, att vi åkte skidor, drack varm choklad och åt mammas hemmagjorda semlor. Vi hade även kokat knäck och hela dagen var en enda stor utflyktsdag.

Hoppas att din fettisdag blir en fin dag med strålande sol, som inte syns här än och att du äter en eller flera riktigt goda semlor!